samma tillfälle tror jag mig äfven böra bespara åtskilliga
andra mindre hufvudsakliga erinringar, rörande Finska han-
deln. Men en, såväl Finsk som isynnerhet Rysk införsels-
artikel, ehuru den vid första påseendet förefaller mindre
maktpiliggande, kan jag vid detta tillfälle ej alldeles förbi-
gå ovidrörd.
Bland de ämnen, hvilka, under det jag i egenskap af le-
damot i Hall- och Manufaktur-rätten tagitmärmare känne-
dom af dit inkommande berättelser, fästat min uppmärk-
samhet, och äfven torde förtjena en allmännare, än den be-
tydligenfår efter år ökade införseln af talgljus från Ryss-
land, hvarigenom icke allenast våra inhemska Ljus-fabri-
kanter sättas ur tillfälle att kunna fortfara med denna hand-
tering, än ock en mängd arbetare beröfvas sitt underhåll,
äfvensom Staten måste lida, då den härigenom härflytande
inkomst af tullmedlen på intet sätt motsvarar den inkomst
af bevillning och andra afgifter, hvilka måste upphöra på
samma gång, som dessa Fabrikanter nödgas nedlägga sin
rörelse. Anledningen till denna på en af våra inhemske
näringar så ofördelaktigt verkande omständighet igenfinnes
också uti oftanimde handelstraktat, hvilken medgifver att
hit införa talgljus emot en afgift. af fem procent utöfrer
hvad för talg erlägges. Denna afgft utgör nu, då tullen
för talg, som i tulltaxan är bestämd till 24 sk. B:ko för
Lisp., men enligt ofvanberörde konvention utgår med half
tull eller 12 sk. för hvarje Lisp., blott 12 sk. 7 rst. B:ko för
Lisp. af talgljus. Dessa 7 rst. för hvarje Lisp. skola alltså
icke allenast utgöra en skyddsafgift för Fabrikanten, utan
ock godtgöra honom hans arbetskostnader och ovana, och
detta på samma gång som utgående tullen i Ryssland å den-
na vara utgör 5 kopek i koppar, men på talg 22 kopek silf-
ver för pud, hvilket belöper sig till ungefärligen 8 sk, B:ko
för Lisp. i skilnad.
Följderna af denna åtgärd hafva år från år blifvit mera
märkbara. Införseln af talgljus har ökat sig de senare åren
ända till circa 15 4 20,000 Lispund, och på detta sätt haf-
va icke allenast mänga behöfvande här i landet gått miste
om egarnspånad till ljusvekar samt stöpning, utan äfyer
betydliga penningar onödigt gått ur landet.
Jag anhåller ödmjukast om remiss af detta memorial till
högl. Bevillnings- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-ut-
skotlen. Stoekholm d. 28 Fehbr 1834.
Ait förestående ufskvift är lika lydande med den af mig
d. I Mars 1834 till vällofl. Borgare-ståndet ingifne motion,
betygar :
i MH. Gi apengiesser.
F Hr Professor Cederschölds motion om en årlig
bevillnirg för karaktersfullmakter:
Då det nu kommit derhän med det gamla Sverge, att dess
styrelse anser statens utgifter icke längre kunna bestridas
med de medel, som Svenska folket, efter hittills gällande
beskallningserunder, med yttersta ansträngning kunnat åstad-
komma, så vill jag hellre söka öppna en ny inkomstkälla,
än se staten indragas i Låne-systemets hvirfvel, ur hvilken
nägon återgång knappt är möjlig. Hvad som på statsbehof-
ven icke kan afprutas, måste man bjuda till att fylla genom
skatter och bevillningar. Hela konsten består blott deruti,
att kunna fördela dessa skatter så, att Näringsidkarne icke
derigenom förtryckas. Detta torde bäst kunna ske derige-
nom, att man beskattar det, som är 1 sig sjelf skadligt för
Nationen, på det skatten må lemna någon ersättning för
skadan. Af sådan beskaffenhet är visserligen i främsta rum-
met bränvinet, denna rot till nationens ekonomiska, fysi-
ska och moraliska förstörelse. Men då förslag till dess be-
skattning redan från flera håll blifvit gjorde, vill jag nu
vända uppmärksamheten åt flärden, dårskapen och fafän-
gan; och på detta bördiga fält vill jag föresla, att nu en-
dast söka åtkomma Titelsjukan medelst en årlig bevillning
för tarakterer; helst detta slags fullmakter utgöra en vä-
sendtlig del af det jäsningsämne, hvaraf hela fältet hämtar
sin fruktbarhet.
Till ytterligare stöd för denna motion torde jag i korthet
få anföra följande: i
1:0 Då möjligheten att förskaffa näring åt kroppen är be-
skattad, så tyckes rättvisan och billigheten fordra, att he-
derstitlar äfven böra beskattas såsom varande medel till
njutningar för själen; ty hvad är väl en karakters-fullmakt
annat än ett påbud till allmänheten att betyga dess inne-
hafvare mer heder än förut, att för honom buga sig djupa-
re, att lemna honom ett främre rum i processioner och vid
gästabud o. d. Alla dessa företräden och utmärkelser äro
för den fåfänga själen kosteliga njutningar, för hvilka be-
villning bör utan knot: erläggas.
2:0 Det skäl, hvarför bevillning för karakterer år 1809
afskaffades, neml. att de vore en bel-ning, synes vara allt
för svagtoch haltande. i
Hvad är neml, hvarje befordran till verkPigt embete annat än
en belöning för redan ådagalagdt välförhållande? ochhvad är:
sjelfva lönen anhat än en belöning för Embetsmänminnen strä-
na arbete i statens tjenst? , Men hvarföre skall den ena be-
löningen vara; mer fritagen från bevillning än den andra?
och hvarföre skall icke den betitlade skatta för den till belö-
ning erhållna stora själsnjutningen att få förbäfva sig öfver
sina förra jemlikar, lika så väl som löntagaren för denitill belö-
mng. erhållna njutningen af sitt kroppsliga uppehälle? och
—3:o Om den till ett slags epidemi öfvergångna titelsju-
kan kunde genom beskattning hejdas och utrotas; så skulle
en vida större nytta derigenom tillskyndas samhillet, än
de betvdlisaste Statsinkomster, kunnat ästadkomma.
Det är neml. alldeles otvoligt, hvad skada karaktersfull-
makterna förorsaka. Mångfaldiga menniskors moralitet och
ekonomiska välfärd gå derigenom alldeles förlorade.
Huru ofta får man ej isynnerket i landsorterna se torf-
tige, 1do0ge, redlige och förmögna män blifva alldeles för-
vandlade blott genom en fullmakt t. ex. på Befallningsmans,
Hofkamrers, Åssessors el!cr Kammar-Rätts- läds namn he-
der och värdighet eller något dylikt. Ben verklige Läns-
mannen skall lefva som Befallningsman och s. v. hela raden
uppföre, hvar och en öfver sina förra förhållanden och verk-
liga vilkor. Genom denna ökade lyx förtäres icke allenast
a : I