de års resolution försäkrades, dels att bibehållas vid dan i 56 I. af åberopade 1727 års resolution allmegen tillagde fördel af den indelte spanmålens lösanrde, dels ock att Kongl. Maj:t ville tillse på hvad sätt de smärre persedlar kunde sammanslås till em viss iständig penniogränta; hvarförutan det, enligt 39 4.1 den, samma år, utfärdade, ännu gällande Landshöfdingeinstruktioner, ålades Landshötdingarne hålla all. varsam havd deröfver, att allmogen, emot reglementet och dess förklaring och flere förordningar, icke måtte af indelningshafvarne betungas, emedan, som orden lyda, det icke ringa hjelper till att förarma bonacn och göra hemmanen öde, när utlagspersed!a:ne för högt stegras och räntorna uttagas I otid. Slatligen utfärlades, under den 24 Jan. 1774, ett Kongl bref till Kammar-Kollegium af innehåll: att rän ecpersedlarne, så väl af hvart och ett utaf de indelte, -0m de, kronan immediat behållne hemman skull: til en viss och ständig penningsumma uträökias och sammanslås, spanmålsräntan allena undastag n, som Jemnades till kronans och indelning-hafvarcns fria disposition. Dessa författvingar voro fördelaktiga för al!mogen, som derigeno:s för ett oskäligt prejeri åtminstone vor nå orinnda skyddad; men de blefvo icke länge hållva i helgd, sedan det så kallade krigsbefälet började, att vid den tidens Riksdagar erhålla allt större och större ioflytelse. Dess intresse instämde icke med almogen;, och en följd häraf blef, att 2.3 Januari 17495 uw firdades en förklaring, huru förhålas borde med utgörande: af indelte och oindelte vriäntor, och hvarigenom de af allmogen förut vunne fördelar hufvudsakligen gingo förlorade, enär sist åberopade 1774 års bref derigenom upphäfde.; samt i öfrigt staggades, att räntepersedlarne icke borde sammeanslås ull ständig peoningeränta, utan lemnas till indeningshaharens fria disposition; att endast vid infallande missväxt, bonden skulle få lösa en del, eller heia afraden med 5 dl:vsilfvermynt tunnan allt efter missväxtens beskaffenhet, som vid syn borde uirövas; dock att tionden från sådane synes vara uvdantagen; och att, nar missväxt icke inträffade, spanmålen antingen borde lösas efter markegång, eller i rättan tid affordras, all! på en ort inom Lagsagan. Denna senare författning, som gaf anuledning till en mängd tvister emellan indelningshafvare och räntegifvare, fortfor ändå alt i lång tid vara gär lande. Atskilliva stadganden i ämnet utkommo väl tid efter annan; men man tilltrodde sig icke, att bestzmdt afskalfa allmogens, på sjelfva indelningsverket grundade rätt, att under missväxt få lösa räntespanmålen till nedsatt bestämdt pris. Detta steg till allmogens betungande vidtogs först under envåldsregeringen, då Kongl. Maj:t, i anledning af allmogens reklamation af tförenämde, på indelningsverket grundade, rättighet, fann för godt i nåder förklara, att Kovogl. Maj:t dertill icke kunde lemna bifali. (Resol. på allmogens besvär d. 22 Juli 1803). Vid förra Riksdagen gjordes ock mera till beredande af förenkling i grunderna och sättet, för grundskattens utgörande, än vid några af de föregående. Allmogen fick rättighet, att, utan tilläsg af forsel-lön, lösa de indelte spanmålsräntorna, antingen efter markegångs, eller efter medelpris, såvida Riksens Ständer ett sådant, Riksdag från Riksdag, faställa; hvarjemte Riksens Stander hos Kongl. Maj:t begärde, all Kammar-Kollegium måtte upp; rätta och till Kongl. Maj:t ingifva underdånigt ytwande och förslag i den framställda frågan, att, 6 mot anvisning af behöriga summor på stat, indraga de till militära och civila staterne samt skolstaten och till andra allmänna ändamål indelte räntor; och har Kongl. Mja:t redam under den 29 Maj 1830 i nåder anbefallt Krigsoch Kammar-Kollegium, att det äskade förslaget afgifva; hvarföre frågan mycket beror derpå, huruvida nämde embetsverk uppfyllt det dem lemnade uppdraget, på elt sätt, som pationen, med afseende å frågans vigtiga besk e ffeuhet, har ratt att vänta. Detta skola vi svart få erfaro; men icke desto mindre anser jay mig böra, utan afvaktan derå, framställa de förslag, som jag, för min del, fivner nyttige och lämplige. Frågan om grunderne och sättet för grundskattens utgörande bör betraktos under 3:ne hufvudsynpuukter, eller i afseende 1:0 på dess reduktien eller förvandling i vissa hufvudränior för hvarje landsort; 2:0 på dess utgörande direhte till Statsverket och 3:o på dess leverering till Indelnings