MMM MS Å mas. Ackordernas 0 om . n Sva . ON made till en noggran jemrighet för lönernas bring. der Söka N . . reder voro under tiden likbet; men just dessa acko. sagolika dyrhet I ett medel, att efter tjensteorteri ae GY rhet och . os or el frivilligt jemna tjenstgöringen åtföljande kostnader, t det tillhörd dessa olikheter; och man trodde, at ... horde ij Å . äsende, fören annan tid, en tid af regleradt myntv 3, vivistr delaktigare Statsfinans och kraftfollare ac I pIstras tion, att i roten afhugga missbruken med fjensteköp, hvilka icke äro förenliga med den medborgerliga anda, som bör göra statens tjenster vå TN sista troenden, men ej till egendom. Ordalagen i Riksdagens beslut ändra ej denna åsigt; och re, seringen har till och med i ingressen till den För ordning, som den 2 Febr. nästl. år utfärdades, angående denna angelägenhet, bibehållit dessa ord, neml.: att Rikets Ständer anhållit, att Kongl. Maj:t, med de af dem nu beviljade anslag, i den mån tillgångarne blifva disponibla, täcktes låta verkställa en sådan löne-reglering, som i närmaste öfverensstämmelse med indelningsverket, bringar lönevilkoren till möjligaste likhet inom hvarje grad, vid hvarje regemente eller korps. Men resultatet är ej i enlighet bärmed. Redan är 1924 uppfattades frågan från den gigantiska synpunkten af en allmän likhet inom en armd, fördelt på flere 1000 qvadratmils yta i fattigare och rikare orter, inom distrikter af den olikhet, att kompanierne vid vanliga korpser äro större än bela regementer vid andra. Efterhand hade denna idå blifvit förenad med en annan: ackordernas reglering. R. St. gynnade denna regeringens plan genom det omnämde kreditivet, och denna har efter io års mödor pu blifvit utförd. Vi vilje ej klandra den. Såsom mycket annat tillhörande enhets principen och centralisationsbegäret incem vår styrelse, måste tiden utveckla det rätta i nationens begrepp innan man kan vänta det i institutionerna. Vi förutse blott, att denna reglering, som redan i sjelfva Förordningen medfört anvisandet af opåraknade anslag ifrån åttonde hufvudtiteln för ullfälliga utgifter, blifver dyrare än man äsyftlat, samt alt afsigten ej kan. detta oaktadt, vinnas. Då regeringen sjelf föresatt sig, atl inom är 1833 kalla R. St. tillsammans, synes det som man bort förvänta alt finna denna reglering först framlagd till Ständernas stadfästelse, och ej på samma år genast beslutad. Troligtvis få RB. St. en säker del deraf, — på anslagsvägen. — Jemtlands Regemente, fastän i sednare åren behandladt i likhet med öfriga armeen, är dock, enligt kontrakt, blott en? milis. Skyldig att försvara sina hem, kan den ej utom provinsen beordras. Efter föreningen med Norge är en sådan anstalt öfverflödig; och det naturligaste i verlden synes vara, att man hade för denna provins lättat möjligheten att betala sina årligen ökade skulder för undsättvings-spanmål, medelst indragning af milisen, t. ex. 2 eller 3 vusteller rothälls förenande till ett, i mån af deras vu belintliga tillstånd. Man hade då i alla fall qvar Befälslönerna och cn stam af omkring 3 till 400 man, för Beväringen i Provinsen, då krig inträlfade. — RB. St. insägo åtminstone det förstas men de nyttjade sådane ordalag, att roteringen borde vid kontraktets förändrande till samma skyldigheter med öfriga armcen, äfven grundas på samma mwilkor för roteringen som det öfriga Rikets. — Denna är, som man vet grundad på hemmantal, och just ej noggrann 1 urskiljandet af hemmanens krafter att bära bördan. Standerna tyckte sig dock härmed hafva gjort nog, samt begärde förslagets uppgörande ull en sådan 1egiering, utan afvaktan af de i provinsen pågäende afvitltringar, hvilka dittills blifvit framstallda såsom orsak, hvarföre den samma ej blifvit företsgen. R. St. nytjade härvid åfven ett annat skäl, som i våtanka bevisar ett nytt missförstånd om våra grucdlagars anda. De yttrade nemligen: att nya hemman, som genom afviltringarne tillkommo, borde efter hand ingå i roteringen. Ett sådant förehafvande är rakt stridande mot det begrepp grundlagarnes stiftare gjorde sig Om vära beskattningsärende:; 39 S. Reg. Formen sager, att hvad Staten utöfver de ordinarie inkomster kan tarfva, skall: genom Bevillningar fyllas. — Med 3evillningar menas: allmänna medborgerliga skatte-bördor: icke nartiela beskattningar, icke godtyckligt på vissa yrken, viss jord, vissa provinser, vissa personer m. m. Jlagde skyldigheier. Sådan som Sveriges jord år 1809 ägdes, sådan skulle hvarje dess gam