MMM MS
Å
mas. Ackordernas 0 om . n Sva
. ON made till en noggran jem-
righet för lönernas bring. der Söka N
. . reder voro under tiden
likbet; men just dessa acko. sagolika dyrhet I
ett medel, att efter tjensteorteri ae GY rhet och
. os or el frivilligt jemna
tjenstgöringen åtföljande kostnader, t det tillhörd
dessa olikheter; och man trodde, at ... horde
ij Å . äsende, för-
en annan tid, en tid af regleradt myntv 3, vivistr
delaktigare Statsfinans och kraftfollare ac I pIstras
tion, att i roten afhugga missbruken med fjenste-
köp, hvilka icke äro förenliga med den medbor-
gerliga anda, som bör göra statens tjenster vå TN
sista
troenden, men ej till egendom. Ordalagen i
Riksdagens beslut ändra ej denna åsigt; och re, se-
ringen har till och med i ingressen till den För -
ordning, som den 2 Febr. nästl. år utfärdades, an-
gående denna angelägenhet, bibehållit dessa ord,
neml.: att Rikets Ständer anhållit, att Kongl.
Maj:t, med de af dem nu beviljade anslag, i den
mån tillgångarne blifva disponibla, täcktes låta
verkställa en sådan löne-reglering, som i närmaste
öfverensstämmelse med indelningsverket, bringar
lönevilkoren till möjligaste likhet inom hvarje grad,
vid hvarje regemente eller korps.
Men resultatet är ej i enlighet bärmed. Redan
är 1924 uppfattades frågan från den gigantiska syn-
punkten af en allmän likhet inom en armd, för-
delt på flere 1000 qvadratmils yta i fattigare och
rikare orter, inom distrikter af den olikhet, att
kompanierne vid vanliga korpser äro större än
bela regementer vid andra. Efterhand hade denna
idå blifvit förenad med en annan: ackordernas reg-
lering. R. St. gynnade denna regeringens plan ge-
nom det omnämde kreditivet, och denna har efter
io års mödor pu blifvit utförd. Vi vilje ej klan-
dra den. Såsom mycket annat tillhörande enhets
principen och centralisationsbegäret incem vår sty-
relse, måste tiden utveckla det rätta i nationens
begrepp innan man kan vänta det i institutionerna.
Vi förutse blott, att denna reglering, som redan i
sjelfva Förordningen medfört anvisandet af opårak-
nade anslag ifrån åttonde hufvudtiteln för ullfälli-
ga utgifter, blifver dyrare än man äsyftlat, samt
alt afsigten ej kan. detta oaktadt, vinnas. Då re-
geringen sjelf föresatt sig, atl inom är 1833 kalla
R. St. tillsammans, synes det som man bort för-
vänta alt finna denna reglering först framlagd till
Ständernas stadfästelse, och ej på samma år genast
beslutad. Troligtvis få RB. St. en säker del deraf,
— på anslagsvägen.
— Jemtlands Regemente, fastän i sednare åren
behandladt i likhet med öfriga armeen, är
dock, enligt kontrakt, blott en? milis. Skyldig att
försvara sina hem, kan den ej utom provinsen be-
ordras. Efter föreningen med Norge är en sådan
anstalt öfverflödig; och det naturligaste i verlden
synes vara, att man hade för denna provins lättat
möjligheten att betala sina årligen ökade skulder
för undsättvings-spanmål, medelst indragning af
milisen, t. ex. 2 eller 3 vust- eller rothälls förenande
till ett, i mån af deras vu belintliga tillstånd.
Man hade då i alla fall qvar Befälslönerna och cn
stam af omkring 3 till 400 man, för Beväringen i
Provinsen, då krig inträlfade. — RB. St. insägo åt-
minstone det förstas men de nyttjade sådane orda-
lag, att roteringen borde vid kontraktets förän-
drande till samma skyldigheter med öfriga armcen,
äfven grundas på samma mwilkor för roteringen som det
öfriga Rikets. — Denna är, som man vet grundad på
hemmantal, och just ej noggrann 1 urskiljandet af
hemmanens krafter att bära bördan. - Standerna
tyckte sig dock härmed hafva gjort nog, samt be-
gärde förslagets uppgörande ull en sådan 1egiering,
utan afvaktan af de i provinsen pågäende afvitlt-
ringar, hvilka dittills blifvit framstallda såsom or-
sak, hvarföre den samma ej blifvit företsgen. R.
St. nytjade härvid åfven ett annat skäl, som i vå-
tanka bevisar ett nytt missförstånd om våra grucd-
lagars anda. De yttrade nemligen: att nya hem-
man, som genom afviltringarne tillkommo, borde
efter hand ingå i roteringen. Ett sådant förehaf-
vande är rakt stridande mot det begrepp grundla-
garnes stiftare gjorde sig Om vära beskattnings-
ärende:; 39 S. Reg. Formen sager, att hvad Staten
utöfver de ordinarie inkomster kan tarfva, skall:
genom Bevillningar fyllas. — Med 3evillningar
menas: allmänna medborgerliga skatte-bördor:
icke nartiela beskattningar, icke godtyckligt på vis-
sa yrken, viss jord, vissa provinser, vissa personer
m. m. Jlagde skyldigheier. Sådan som Sveriges
jord år 1809 ägdes, sådan skulle hvarje dess gam-