Jag ärnar göra figur i England. , och tänkte be-
gagna mina ekipager, då jag Fock se er kalesch.
Goddam! vid ar!vicken af dess a hästar, detta livre
och denna vagn rann mig enrarraktig tanke i huf-
vuder, som jag icke var i stå nd att fördrifva. Kort-
utgen, jag inbillade mig att ni kanhända skulle gå
in på att låta mig köpa Zalltsammans. -
I Frankvike skulle ett dylikt förslag hafva fört
sin upphofsman direkte till Charenton3 i England
anses det:endast såsom en bagatellsak, utan att der
väcka någon förvåning. Mylord svarade, att det
gjorde honom ondt utt ej kunna bevisa den unge
-adlingen denna lilla tjenst; men han hade endast
denna kalesch och dessa hästar i Brighton, emedan
kans andra ekipager blifvit qvarlemnade i London.
Den unga mannen fällde likväl icke modet, och
sanmärkte att Brignton låg endast ett par mil från
London. ,
. . . . , .
Men, min urga herre, sade nu Mylord, ni vet
kanhända icke priset på mitt spane. — Henrik,
frågade han kusken, huru mycket ha, hästarne
kostat miz?
Ettusen femhundra pund Mylord.
Och den skälmen Brown begär för kaleschen 5co
pund, för det fjedrarne äro af silvexrsteel, som den
varren kaller det. Lagg nu devtill seltygen för
mina ädla trafvare från Northuvsberland och be-
klädneden I för karlarne bär, och ni skall finna att
det bela går till en vacker summa. Sådana der
extravaganser bör man lemna åt gammalt folk, hvil-
ka, liksom jag, redan fått taga sitt Pärskap i arf och
icke behöfva göra redo för sin familj. Detta vill
jag säga er som vän, min unga Lord
En afskedshelsning beledsagade hans ord, och
kusken höjde redan piskan, för, att sätta hästar-
ne i rörelse, hvilka fnyste af otålighet.
Blott ett enda ögooblick, Mylord, jag ber er der-
om! Är det endast fråga om 2500 Pund Sterling, så
går jag strax in på köpet. Han framtog genast
ur sin sedelbok tvenne vexlar på en bankier i Lon-
don, hvilka han fade på Lordens knä.
?Huru, min unga vän, ni vill ha folket och vag-
nen vu genast?
Jag ber tusen gångor om förlåtelse, Mylord; men
ag har förberedt er på att jag skulle göra en opas-
sande begäran.
Nå, må göra, min Herre, svarade Lorden, i det
han steg upp, jag ser att jag måste säga, liksom
hästhanrdlarne?? en såld häst och en betalt måltid
levereras i samma minut. Wilhelm, gif mig min
öfverrock. Du tillhör hädanefter devne Gentleman,
och du också Tobias. En mästerkusk, på min ära,
min uvga Lord! Adiö, min vän Argus, sade han
H , S bj ,
smekande en af hundarne. adjö, du är också in-
begripen i köpet.
Sedan Mylord påtagit sin öfverrock och fattat
spatserkäppen uv betjentens hand, gjorde han sig
färdig alt gå och kastade en afskedsblick på hä-
starne och vagnven.
Emellertid uttömde sig den unga främlingen i
ursäkter för Lorden, som fortfor att utdela sina
befallningar, utan att svara. Då han ändtligen såg,
att Lorden gick sina farde, utan att bry sig om
damen i kaleschen, ropade han med en ton af öf-
verrasknivg: Hvad, Mylord, Mylady också?
Lorden vände sig tankspridd om, och betraktade
ett ögoovblick den främmande.
Må gå! Mylady också! svarade han nu och
gick i allt lugn sin väg, qvarlemnande den unga
mannen helt förvånad. Denne betänkte sig likväl
icke länge, sprang beslutsamt i kaleschen , intog
Mylords plats bredvid damen, och befallte kusken
köra.