Jag ärnar göra figur i England. , och tänkte begagna mina ekipager, då jag Fock se er kalesch. Goddam! vid ar!vicken af dess a hästar, detta livre och denna vagn rann mig enrarraktig tanke i hufvuder, som jag icke var i stå nd att fördrifva. Kortutgen, jag inbillade mig att ni kanhända skulle gå in på att låta mig köpa Zalltsammans. I Frankvike skulle ett dylikt förslag hafva fört sin upphofsman direkte till Charenton3 i England anses det:endast såsom en bagatellsak, utan att der väcka någon förvåning. Mylord svarade, att det gjorde honom ondt utt ej kunna bevisa den unge -adlingen denna lilla tjenst; men han hade endast denna kalesch och dessa hästar i Brighton, emedan kans andra ekipager blifvit qvarlemnade i London. Den unga mannen fällde likväl icke modet, och sanmärkte att Brignton låg endast ett par mil från London. , . . . . , . Men, min urga herre, sade nu Mylord, ni vet kanhända icke priset på mitt spane. — Henrik, frågade han kusken, huru mycket ha, hästarne kostat miz? Ettusen femhundra pund Mylord. Och den skälmen Brown begär för kaleschen 5co pund, för det fjedrarne äro af silvexrsteel, som den varren kaller det. Lagg nu devtill seltygen för mina ädla trafvare från Northuvsberland och beklädneden I för karlarne bär, och ni skall finna att det bela går till en vacker summa. Sådana der extravaganser bör man lemna åt gammalt folk, hvilka, liksom jag, redan fått taga sitt Pärskap i arf och icke behöfva göra redo för sin familj. Detta vill jag säga er som vän, min unga Lord En afskedshelsning beledsagade hans ord, och kusken höjde redan piskan, för, att sätta hästarne i rörelse, hvilka fnyste af otålighet. Blott ett enda ögooblick, Mylord, jag ber er derom! Är det endast fråga om 2500 Pund Sterling, så går jag strax in på köpet. Han framtog genast ur sin sedelbok tvenne vexlar på en bankier i London, hvilka han fade på Lordens knä. ?Huru, min unga vän, ni vill ha folket och vagnen vu genast? Jag ber tusen gångor om förlåtelse, Mylord; men ag har förberedt er på att jag skulle göra en opassande begäran. Nå, må göra, min Herre, svarade Lorden, i det han steg upp, jag ser att jag måste säga, liksom hästhanrdlarne?? en såld häst och en betalt måltid levereras i samma minut. Wilhelm, gif mig min öfverrock. Du tillhör hädanefter devne Gentleman, och du också Tobias. En mästerkusk, på min ära, min uvga Lord! Adiö, min vän Argus, sade han H , S bj , smekande en af hundarne. adjö, du är också inbegripen i köpet. Sedan Mylord påtagit sin öfverrock och fattat spatserkäppen uv betjentens hand, gjorde han sig färdig alt gå och kastade en afskedsblick på hästarne och vagnven. Emellertid uttömde sig den unga främlingen i ursäkter för Lorden, som fortfor att utdela sina befallningar, utan att svara. Då han ändtligen såg, att Lorden gick sina farde, utan att bry sig om damen i kaleschen, ropade han med en ton af öfverrasknivg: Hvad, Mylord, Mylady också? Lorden vände sig tankspridd om, och betraktade ett ögoovblick den främmande. Må gå! Mylady också! svarade han nu och gick i allt lugn sin väg, qvarlemnande den unga mannen helt förvånad. Denne betänkte sig likväl icke länge, sprang beslutsamt i kaleschen , intog Mylords plats bredvid damen, och befallte kusken köra.