alt det inom samhället icke gafs annat än menniskor, samt alt de ringare klasserna verkligen äfven hörde till samma slägte. Om man betraktar verldshistorien, skall man finna, att äfven bland de folk, som stått högst i kultur och social bildning, dessa välgerningar likväl pästan endast varit tillhörigheter för en viss klass, som derpå tagit sig ett slags privilegium; atl den stora massan varit derifrån utesluten, och att, om bon äfven omsider tilllömpat sig delaktighet Geri — hvilket alltid skett med svårighet och motstånd — bar det dock återstått någon viss förkastad klass, på hvilken man kunnat hvältfva förvuryckets och föraktets börda, som nästan förekommit såsom en nödvändig ingrediens i samhälls-inrättningen, ehuru den i sjelfva verket ej är annat än en följd af de menskliga passionerna och förvillelserna, ar egennytlan och fåföngan, och hon upphör att kunna påläggas någon, när ingen finnes nog svag och okunnig att vilja bära hevne. Det så mycket — till cn del utan skäl — beundrade Sparta begår det uvaturskändande brottet, at! sowr djur behandla sina Heloter, och hvarje stat bar sedan haft sina. Då Rom måste inrymma full medborgarerält åt Pilebejerna, hvilket dröjde så länge, att detta medgifvande nästan blef samtidigt med friletens förlust, hade det dock ännu sina slafyvar, på hvilka oket kunde återfalla, och dess tyngd höil nästan på att krossa staten, ty må hända var Rom aldrig så nära silt fall, och faran aldrig så hotande för statens hela inre lif, som under slafkriget. Det moderna ot hotas måhända en dag med ett nytt slafkrig och hvem vet om ej dess trälar finna en oy S partacus, som lyckan gynnar mer än denne? Kauhända skall man avse detta yttrande för en af dessa många hypoleser, som skriftställaren uppfinner, för att gifva effekt ät sina skildringar likasom en och annan målare-skola använder alltför skarpa skuggor, för att låta dagrarne så mycket mer framträda. Vi bedja emecdlertid läsaren återföra sitt minne endast på de sista decenniernas historia. Hvad var det, som gjorde den första Franska revolutionen möjlig, som å ena sidan vållade en stor del af dess utsväfningar, men a den audra bibehöll dess redbara resultater? Det var de das. k. ofrälse klassernas förtryckta ställning, den stora massans okunnighet och elände, den vildhet som alltid åtföljer vu lös-släppt hop, då den nedpressade kraften våld-samt ålerlar sin spänstivhet, och de omätliga fördelar revolutionen medförde för dessa klasser, som hon gaf menniskorätt och cgendoin, sa:ut derigenom fäste dem vid samhället, om hvars välgerningar de först nu erhöllo ett be-grepp. N. apolean befistade dessa välgerningar, då ban associerade sig med de lägre slåndens intresse; och om bana beherrskade verlden ge-nom sina sesrar, kan man med sköl säga, att. han beberiskade Frankrike genom fölkumassans tillsifvenhetHan var måvända fcke Isitt iunersta någon varm vän af denna massa; men han var en naturlig ftende till dess fiender, til aristokralerna och Ge katolska tondetesarne, och e t ). 2: ans Slark: Al FOLVAS Sa 00 Te Geras an Språk, 1 a dess mässar blifvit stark nog, att få sälta sin even Llrglt dorearat.