alt det inom samhället icke gafs annat än men-
niskor, samt alt de ringare klasserna verkligen
äfven hörde till samma slägte. Om man be-
traktar verldshistorien, skall man finna, att
äfven bland de folk, som stått högst i kultur
och social bildning, dessa välgerningar likväl
pästan endast varit tillhörigheter för en viss
klass, som derpå tagit sig ett slags privilegium;
atl den stora massan varit derifrån utesluten,
och att, om bon äfven omsider tilllömpat sig
delaktighet Geri — hvilket alltid skett med svå-
righet och motstånd — bar det dock åter-
stått någon viss förkastad klass, på hvilken
man kunnat hvältfva förvuryckets och föraktets
börda, som nästan förekommit såsom en nöd-
vändig ingrediens i samhälls-inrättningen, ehu-
ru den i sjelfva verket ej är annat än en följd
af de menskliga passionerna och förvillelserna,
ar egennytlan och fåföngan, och hon upphör
att kunna påläggas någon, när ingen finnes nog
svag och okunnig att vilja bära hevne. Det så
mycket — till cn del utan skäl — beundrade
Sparta begår det uvaturskändande brottet, at!
sowr djur behandla sina Heloter, och hvarje
stat bar sedan haft sina. Då Rom måste in-
rymma full medborgarerält åt Pilebejerna,
hvilket dröjde så länge, att detta medgifvande
nästan blef samtidigt med friletens förlust,
hade det dock ännu sina slafyvar, på hvilka oket
kunde återfalla, och dess tyngd höil nästan på
att krossa staten, ty må hända var Rom al-
drig så nära silt fall, och faran aldrig så ho-
tande för statens hela inre lif, som under slaf-
kriget.
Det moderna ot hotas måhända en dag
med ett nytt slafkrig och hvem vet om ej
dess trälar finna en oy S partacus, som lyckan
gynnar mer än denne? Kauhända skall man
avse detta yttrande för en af dessa många hy-
poleser, som skriftställaren uppfinner, för att
gifva effekt ät sina skildringar likasom en och
annan målare-skola använder alltför skarpa skug-
gor, för att låta dagrarne så mycket mer fram-
träda. Vi bedja emecdlertid läsaren återföra
sitt minne endast på de sista decenniernas hi-
storia. Hvad var det, som gjorde den första
Franska revolutionen möjlig, som å ena sidan
vållade en stor del af dess utsväfningar, men
a den audra bibehöll dess redbara resultater?
Det var de das. k. ofrälse klassernas förtryckta
ställning, den stora massans okunnighet och
elände, den vildhet som alltid åtföljer vu lös--
släppt hop, då den nedpressade kraften våld--
samt ålerlar sin spänstivhet, och de omätliga
fördelar revolutionen medförde för dessa klas-
ser, som hon gaf menniskorätt och cgendoin,
sa:ut derigenom fäste dem vid samhället, om
hvars välgerningar de först nu erhöllo ett be--
grepp. N. apolean befistade dessa välgerningar,
då ban associerade sig med de lägre slåndens
intresse; och om bana beherrskade verlden ge--
nom sina sesrar, kan man med sköl säga, att.
han beberiskade Frankrike genom fölkumassans
tillsifvenhet- Han var måvända fcke Isitt iunersta
någon varm vän af denna massa; men han var
en naturlig ftende till dess fiender, til aristo-
kralerna och Ge katolska tondetesarne, och
e
t
).
2:
ans Slark: Al FOLVAS Sa 00 Te Geras an
Språk, 1 a dess mässar blifvit stark nog, att
få
sälta sin even Llrglt dorearat.