MM oo - 2
på de män, som nu sutto på ministerbänken,
(skratt) — emedan de upprätthöllo de ifråga-
varande orättvisa och grymma lagarne. Om
han talade till Christna, så behöfde han in-
genting vidare tillägga; rättvisan af hans sak
vore så klar och orubblig som himlen. Men
innan han satte sig, måste han ännu säga mi-
nistrarne ett par ord. (Hör, hör!) För någon
tid sedan hade de satt landet i rörelse, från
ena ändan till den andra, uppmuntrat de poli-
tiska föreningarne, tillstyrkt Konungen att upp-
lösa Parlamentet, rådt biskoparne att beställa
om deras hus, och utnämt pärer. Hvarföre hade
allt detta skett? Regeringen hade svarat: en-
dast och allenast för reformens skull. Men
nu frågade talaren hvar reformen vore, och
hvari den bestod? Skulle man måhända söka
den i Irländska tvångsbillen? (Hör, hör!) eller
i billen om Irländska kyrkans inkomster? Med
elt ord — ingen enda vigtig åtgärd hade blif-
vit föreslagen, som hade till föremål Engelska
folkets nytta. Tories skrattade och gjorde sig
lustiga öfver sina motståndare. De sade: Nu
han J billen, hela billen, och ingenting annat
än billena! (Högljudt skratt.) Det är ganska
sapnt, folket har ingenting annat än billen.
Men i hela landet herrskade också öfvertygel-
sen, alt sakerne icke kunde fortfara i det skick
de nu äro. Man befarade allmänt en stor och
plötslig förändring. Landet stod nu på ett Ve-
suvius, och antingen finge man reform eller
revolution.
vy Hume understödde motionen. Han önska-
de att Lord Althorp gjort sig lika mycket be-
svär med spannemålslagarne, som med Irländ-
ska tvångsbillen. Förändring i spannemålsla-
garne skulle medföra den största lindring för
folket inom alla klasser, och höja industrien
i landet. Han kurde derföre icke begripa,
huru den ädle Lorden och hans kolleger kun-
de taga på deras samveten, att så länge upp-
skjuta med denna åtgärd. Ingen menniska vo-
re i stånd att säga hvad följderne kunde blif-
va af elt uppskof, och talaren trodde derföre
att det vore bättrey att i tid vara betänkt på
ett välberäknadt system än att tvingas till ett,
som vore omoget och komme brådstörtadt.
Skattkamarkanslern yttrade, att denna fråga
redan så utförligt blifvit afhandlad under inne-
varande session, att han icke ansåg nödigt ingå
i någon diskussion deröfver. Han funne så
mycket mindre anledning alt göra det, som å
ena sidan en mängd högst vigtiga frågor redan
voro Huset förelagda, och å den andra det
-alimänt medga!s, att åkerbruket befann Sig 1
ett fördelaktigare läge än fabrikerne, och all
således någon inblandning af lagstiftande mak-
ten icke vore oundgängligen nödvändig. — kKi-
ter en kort debatt förkastades fr Fryers mo-
tion, med 72 röster mot 47.
Sir VV. Ingilby bar tillkännagifvit, att han
i nästkommande session ämnar förelägga Un-
derhuset en motion om biskoparnes uteslutan-
de från Öfverhuset. — I utskoticet om Irländ-
sia kyrko-reformbillen antogs ett amendement
af Lord Oxmantown (mot ministrarne,) med
, äfvensom Mir Stanleys för-
47:de klauseln, med 280 röster
oven bade afvoendea nå INN
85 röster moi 43
me ——LFr—r— .cw -—- - --cM sn o os, .aE JvÖ h hh GA JJLJHJJJJnnJMMMMMMMMMMMMM