OM LIBEAXALISMEN.
Liberalismen är sträfvandet efter mensklig-
hetens högre ägodelar, efter en frihet som har
sin källa, äfvensom sin stridplats i vårt eget
sinne och hjerta, efter en sjelfständighet som
är upphöjd öfver hvarje yttre tvång. Denna
Liberalism är intet parti, utan en sinnesstäm-
ning. Hon förlorar redan af silt värde, när
hon förenar några lika sinnade personer i af-
sigt att handla för något tillfälligt ändamål.
Liberala i denna mening har på alla tider fun-
nits blott till ett ringa antal; många af dem
hafva med glädje uppolfrat sitt lif för sin öf-
vertygelse. Likväl har man icke orätt, om
man ger äfven dessa liberale namn af revo-
lutionärer; ty om deras tänkesätt blefve rådan-
de hos ett folk, så skulle redan derigenom en
allmän omhvälfning i alla offentliga förhållan-
den åstadkommas och statsförvaltningen om-
bildas icke till demokrati utan till verklig re-
publik. En sådan republik kan väl hafva. sitt
ärfiliga öfverhufvud, ty sådant är oberoende
af dess egenliga grundvalar; dess väsende be-
står snarare deri att massan af folket utgör en
verklig organism, i hvilken hvar och en, äfven
den rinpgaste, känner sig vara en medlem af det
hela, ser dess ändamål i allmänhet hefordrade,
samt har ett tydligt och lifligt medvetande ar
sin omvårdnad för det allmänna, och af det
allmännas omvårdnad för den enskilte. Ärft-
liga ståndsskillnaden, och delade folkintressen,
en tjenst- och skatteskyldig massa, en till väl-
det född adel, kan visserligen icke finnas i en
sådan republik, hvaremot jemlikhet inför la-
gen, offentlighet och tryckfrihet gifva sig sjelf-
va vid handen.
När nu liberalismen kar för ögonen ett så-
dant ändamål, är hon revolutionär; men hon
utöfvar tillika dervid sin fullkomliga rätt, ty
det orätta ligger icke i förändringen af ett be-
stämt statsskick, utan i de medel, som använ-
das för detta ändamål, och om dessa medel
äro rättmätiga, så kan ingenting bero på de
följder, som den handlande väntar deraf. Det
har ännu alldrig fallit någon in, att påstå nå-
gontling orätt ligga i bemödandet för folkets
undervisniug, för de menskliga kunskapernes
utvidgaude, det uppväxande slägtets uppfostran
till religion och dygd, och likväl kan ingen
större revolution ske ibland ett folk, än om
dylika bemödauden lyckas till någon högre
grad. De som stifta och ultsprida en renad
religion, äro således i detta hänseende lika så
revolutionära, som de liberala, eller voro
egenteligen endast liberala i detta ords högsta
och renaste betydelse. Ingen revolution kan i
omfång, varaktighet och styrka jemföras med
den, hvilken genom kristendomen förorsakades
bland en stor del af menskligheten, och ännu
dagligen fortsältes och utvidgas. Den omfattade
MM M—— r———- ne ——mmson— — —— — - -—-—-———— — — —O— ,Å J ÖOeÖY—seu—m m mb5mbe—LV—LLrnrt—