OM LIBEAXALISMEN. Liberalismen är sträfvandet efter mensklighetens högre ägodelar, efter en frihet som har sin källa, äfvensom sin stridplats i vårt eget sinne och hjerta, efter en sjelfständighet som är upphöjd öfver hvarje yttre tvång. Denna Liberalism är intet parti, utan en sinnesstämning. Hon förlorar redan af silt värde, när hon förenar några lika sinnade personer i afsigt att handla för något tillfälligt ändamål. Liberala i denna mening har på alla tider funnits blott till ett ringa antal; många af dem hafva med glädje uppolfrat sitt lif för sin öfvertygelse. Likväl har man icke orätt, om man ger äfven dessa liberale namn af revolutionärer; ty om deras tänkesätt blefve rådande hos ett folk, så skulle redan derigenom en allmän omhvälfning i alla offentliga förhållanden åstadkommas och statsförvaltningen ombildas icke till demokrati utan till verklig republik. En sådan republik kan väl hafva. sitt ärfiliga öfverhufvud, ty sådant är oberoende af dess egenliga grundvalar; dess väsende består snarare deri att massan af folket utgör en verklig organism, i hvilken hvar och en, äfven den rinpgaste, känner sig vara en medlem af det hela, ser dess ändamål i allmänhet hefordrade, samt har ett tydligt och lifligt medvetande ar sin omvårdnad för det allmänna, och af det allmännas omvårdnad för den enskilte. Ärftliga ståndsskillnaden, och delade folkintressen, en tjenstoch skatteskyldig massa, en till väldet född adel, kan visserligen icke finnas i en sådan republik, hvaremot jemlikhet inför lagen, offentlighet och tryckfrihet gifva sig sjelfva vid handen. När nu liberalismen kar för ögonen ett sådant ändamål, är hon revolutionär; men hon utöfvar tillika dervid sin fullkomliga rätt, ty det orätta ligger icke i förändringen af ett bestämt statsskick, utan i de medel, som användas för detta ändamål, och om dessa medel äro rättmätiga, så kan ingenting bero på de följder, som den handlande väntar deraf. Det har ännu alldrig fallit någon in, att påstå någontling orätt ligga i bemödandet för folkets undervisniug, för de menskliga kunskapernes utvidgaude, det uppväxande slägtets uppfostran till religion och dygd, och likväl kan ingen större revolution ske ibland ett folk, än om dylika bemödauden lyckas till någon högre grad. De som stifta och ultsprida en renad religion, äro således i detta hänseende lika så revolutionära, som de liberala, eller voro egenteligen endast liberala i detta ords högsta och renaste betydelse. Ingen revolution kan i omfång, varaktighet och styrka jemföras med den, hvilken genom kristendomen förorsakades bland en stor del af menskligheten, och ännu dagligen fortsältes och utvidgas. Den omfattade MM M—— r———ne ——mmson— — —— — -—-—-———— — — —O— ,Å J ÖOeÖY—seu—m m mb5mbe—LV—LLrnrt—