VN VM PV EP fy
en, nom den trårga giänsen af elt s skepps re-
lingar, samma: förd stor besättning-massa; sär-
teles uc der sådana misszynnande oOmstäudig-
heter som dem, hvilka under destörsta dagar-
a af sedvare kryss ingen egde rum.
Äfven Loka n kan urooktas, om han miss-
tager sig vid belömmandlet af en sjukdow
sådan som Chulera Morbis, hvutill han af
ingen egen erlarenhet vigledes; men det hade
varit oförlåtligt, att med öfvertygelse af dess
narvaro uppsgifva, eller stillatigande besty:ka
et motsatt förhådande. — Männe sådant är
tärkbart af en förnuftig menniska? E!ler git-
ves det vågon anledning uti min hittills för:
da vandel, i det offeutliga eller enskilta lif-
vet, såsom tiensteman eller medborgare, som
berattigar tili d n tanken: att jag, trots all:
bvad pligt, religion och samhällslära bjuder,
skuil:, med förgåtenhet af ezen och andras
.kloing, tjenst, lugy och välfärd, med berådt
mod sprida död och förödelse inom samhäll-t
ch i första hand inom eget hem, bland ma-
ka och barn? — En sådan tanka lärer knap-
past kuvna alstras hos någon anvuan, än den
som sjelf vore mäktig af en dylik handlivg,
Krigs-Rätten torde benäget ursäkta, om jag af
ämset bänföres utöfver gränsen af det egentliga
töremålet för närvarsndes undersöknines men då
jag, af den mest oskyldiga orsak, blifvit ett
mål för smådelser och. förtalet — vare sig till
följd af erfald; rvräddbåga, okunnghet och
bristande urskiljningg eller af elakhet, skade-
slädje och hämdelust af någon, hvars sam-
hällvidriga principer eller åtgärdev jag icke
gtllat, och måbända motverkat — då jag
med de mest insidiösa tillmälen och sannings-
lösa beskyllvivgar, flöndom blifvit angripen
un beder och rykte), är det förlåtligt, om
g hegagrar detta tillfälle att offentligen för-
lara: Art med lika så mycken vördnad för
Lagar och Förordningar, som jag bemödat
mig all på min 34-åriga tjenste- och Med-
borgsmannihana uppfylla pligterne mot Sta-
ten och Samhallet; med lika så djupt förakt
anser jag den eller de, som varit nog låg-
änkte att på sådant sätt vilja beröfva mig
hvarje rätt.kaflens menniskas dyrbaraste egen-
dom — Redlige Meiborgares aktving.
G. G. Warberg.
Flärefter hade under jäfsfö. behåll tör den
rånvarande Läkaren, följande personer bif-
vit såsom viltnen. afhörde, nemligen Under-
Swepparen Johan Fredrik Tindman, och Kvo-
no-Matiosen vid 2 kompaniet, Mageus Pet-
erson, Deras vittnesmål ä:o- ganska bestäm-
di och npplysande, och vi intaga dem der-
före här nedan:
1120 Lindman berättade att han, som vid
den Iågavarande karantäns-nndersökningen
ned Fregatten af Chapman den 62e nästhdrc
Angusti, junte Petterssomw åtföljt Herr P:emier-
Löjtnantea af Puke i stupen ull Fregatteos
sy Allt detta lärev referera sig till omstän-
digbeler, hvilka här i haofvudstaden äro o-
Lesänts, men måtte verkligen v.ra vågot
högt skandalöst, då Hr Kommendör-Kap-