ätt tillkännagifsit sin afsky för mordförsöket
och sin glädje öfver Konungens frälsvping. Na-
tionalvardet i massa strömmade till Tuilerier-
ne för att få se Konungen; på Marskalken
Lobaus framställning afstodo de likväl från
sin åstundan att se Konungen, som redan i
många timmar af gratulations - uppvaktningar
varit öfverlupen. Någire bland ministrarna
hade straxt efter händelsen för afsigt alt i en
särskildt, till lagdsortetne med kuriver kring-
skiekad proklamation, berätta förloppet och
Jugna provinserne, i händelse oroande rykten
om mordförsökets utgång skulle hafva spridt
sig dit; men Konungen satte sig emot sådant
med . uttrycket: För ett pistolskott skull,
siall man icke lossa några larmkanoner.
Märk värdigt är att, ivnan mordförsöket mo!
Konungen anställdes, yedan dagen före Kam-
rarnes öppnande en ofantlig masa af trupper
var sammandragen i och omkring Paris; man
synes i sanning sbafva fruktat — naturl gtvis
ej det eiskilda mordförsöket som hvarken
kunde förekommas eler afvändas af en arm —
utan andra - och mera vidt utgrenade till-
ställvingar från partiernas sida; ty bvad skul-
le man eljest med Sextiotusen man ? — och så
stor var den styrka som hölls under vapen
dagarne före Kamrarnes öppnande. Efter
mordförsöket är denna styrka än ytterligare
ökad. Allt är dock lugnt i Paris; likväl fat-
tas icke smärre offentliga oppositionsyttrivgar,
hvilkas syftning icke tycks vara så alldeles
fredlig. Under sessionen den ig bildade sig
cfantliga massor på Pont Royal och des omgif-
ning, och följande vatten genontågade hopar
af arhbelare gatorna under afsjungande a!
Marseillerehymnen; på temligen många ställen
har man ock under de sista dagarie varse
blifvit ungt folk med röda mössor och hals-
dukar af samma färg, ett kännetecken på de
ilsknaste republikanerne.
Den 20 på morgonen har man gjort beslag
på en mängd Carlistiska ströskrifter, derjem-
4e äfven på en mängd exemplar af ett slags
utkast till Konstitution, hvaraf en stor del
vedan föregående dagen, under det Konungen
som häst hos Kamrvarne var sysselsatt med
sitt thbrontal, utdelades. bland den gapande
mäsgden. Den 20 vid middagstiden tilldrog
sig åter en händelse som gifvit anledving. till
mårga samtal, men som dock slatligen efter
all anledning visar sig vara af den lumpnaste
obetydlighet; man bar nemligen i Tuilerter-
pa fasttagit ev person, hvilken oupphörligt
skrek: fag , vill in till Konungen. jag må-
ste tala med bonom, jag är Ludvig XVII —
Konungens tal vid öppnandet af de Fran-
mmr