de, och man mäste återvända till den förra
dieten, som snart återställde patientens helsa.
Guillet var onttröttlig i sin tillsyn öfver de
begge djuren, och använde alla möjliga medel
föratt borttaga deras oarter, inskärpa lydnad
och vänja dem vid allas sällskap. Denna si-
sta omständighet var den svåraste. Många
djurförare, i synnerhet den berömde Martin ,
hafva väl lyckats dressera lejonet, så att de
sjellve åtminstone ej hade något alt hukta;
men sällan här man selt exempel på en så
lingt drifven dressering, som den Guillet för-
stod åstadkommas; ty Coco och Sultane lyd-
de alla matroserna, lekte med alla skepps-.
pojkarne och visade aldrig gensträfvighet e-
mot någon.
Guillet begagnade aldrig piska för att aga
dem, emedan han fruktade, att detta kunde.
uppreta deras kuivade lynne. Han nyttjade
dertill ett hbvasskantigt skrapjern, hvarmed
han brukade rengöra lejonburen; så snart
de hade på något sätt förbrutit sig, lockade
ban dem till deras fängelse, stängde in sig.
med dem och bestraffade dem rätt eftertryck-
Coco var mycket saktmodigare än Sultane;
men äfven bon gaf endast två gånger tecken
till någon böjelse, att följa sin naturliga in-
stinkt, Då hon en dag lekte med en liten
skeppsgosse, slickade hon så länge hans hand.
till dess hennes hvassa tunga blodfärgade hu-
der. Man blef det varse och undan:yckte
slagtoffret, som icke anade någon fara af sin
eftergifvenhet. En annan gång gjorde hon
en Officer, som lekte med henne, en dylik
kompliment på kindbenet; hon sargade till och
med hans ansigte med tänderna, men lyck-
liotvis var såret ej farligt. Denna olfi-
cer befann sig om bord på Armide, dit lejo-
nen flyttades från Sirene, och så ofta han
ville taga sin middagslur, ropade han Sultane.
som beredvilligt utsträckte sig, för alt tjena
honom till hufvudgärd. De båda lejonen
förstodo ganska väl ljudet afskeppspipan, och
så ofta befälhafvaren blåste för att kalla
skeppspojkarne på däck, sprungo de tili luckor-
-na der de kallade skulle passera, och stucko
hufvud och tassar genom öppningen, för att
se efter hvem som kom. Denna vana miss-
hbagade isynnerhet Turkarne; som bregåfvo sig
om bord på fregatten; även en Engelsk
officer blef så stött öfver detta, som Han
tyckte, mindre artiga skämt, alt fan återvän-
de till sin båt, och lemnade den icke förr, än
Guildlet hade aflägsnat de tvenne lIeiongapen
som välkomnade honom från fallvepstiapporna.
Understundom roade sig besättningen alt.
tillställa en slags jagt rundt omkring skeppet,
hvartill lejonen gerna läto bruka sig. Man
loekade ihop officerarnes alla hundar, het ade
Goco att jaga dem, hvari Sultane genast gjor-
de sällskap, och jagten gick som om det gällde
hundarnes lif)! ehuru den alltid slutade myc-
ket fredligt.
U om sin tillgifvenhet för Guillet och väl-
vilja för hvar och en af besättningen, hade
Coco äfven fattat mycken vänskap för en hund,
hvilket ban vid hvarje tillfälle ådagälade.