den tillgängliga undsättningen, förbyttes i ovilja och hat. Såsom ett annat missbruk af Statens inblandning i hela provinsers undsättning med spanmål, bör icke lemnas oanmärkt, att det fanns personer som tillgodonjöto den af Ständerna medgifna afskrilvingen, utan att dertill 1 riongaste mohn vara qvalificerade; det vill säga, sådane som voro rika, och hvilka dt ovilkorligen tillkom att sjelfve dra försorg om sina underbafvandes bergning. . Så länge den principen synes vara rådande ibland de upplyste och förmögne bland nationen — från hvilka den är ett godt stycke på vägen att sprida sig bland menige man — att det är hbvarken moraliskt orätt eller skam att plundra Staten, så skola vi förgäfves bemöda oss om aft ingjuta en bättre anda, ett friskare lif, i den djupt angripna samhällskroppen. För att bevara Staten mot ytterligare förluster å de försträckningar med undsältningsspannemål, eller penningar, hvaruti hon blifvit tvungen att ingå, så vida icke folket skulle omkomma af svält, har man börjat att fordra gemensam garanti af hvarje Socken, Detta föranleder till den slutsats att hvarje Socken kan och bör betraktas såsom ett helt eller passande område för de ekonomiska anstalter, hvilka närmast röra Landets allmänna ställning. Härigenom blir det för hvar och en tydligt, att en Munictipal-Styrelse eller Nämd är för hvarje Socken oumbärlig, Att denna Nämd måste åtaga sig, utom bildandet af Sockeneller District-magaziner, till förekommande af hungersnöd, åtskillige andra lika angelägne ekonuomiske åtgärder, ligger i öppen dag. Författaren kommer här in på ett ämne, som inom andra länder, i synnerhet England, varit och ännu är ett oupplöst problem, hvar-, om Edinburgh och Quarterly Review stridt med stor talang i många år och nästan i hvartenda häfte, och åt hvilket Jalthus, Mac Cullock, Say m. fl., egnat de djupsinnigaste forskningar; Hr af Forssell kallar det med skal en farsot, som sedan längre tider tillbaka går inom Europa, af vida farligare beskaffenhet än den fruktade choleran; vemligen den obesutna el-. ler fattiga populationens öfverhandtagande. Efter en beskrifning huru denna befolkning uppkommer genom obemedlade personers bosättning på små intägter å kronoparker och allmänningar, å hvilka de i knappa år omöjligen kunova föda sig, föreslår han såsom botemedel emot detta onda en fullständigare organisering af de ofvan omtalta sockennämnderna, som skulle åtaga sig att vaka öfver socknens gemensamma angelägenheter.