medel och atsaga sig alla rättvgheter, blott
för alt ställa en kvigshär på benen, som vore
bestämd att offra sitt blod i de större stater-
nas intresse! Tyvärr visade de sednaste tider-
na, att Tyskland icke metia exislerade såsom
Tyskland, och att de mindre staterna endast
voro skyddsstater för tvänne stora makter.
Förbundsdagens sednaste ordonnanser förkun-
nade detta blott alltför tydligt. De båda sto-
ra makterne bade gjort de öfrige propositio-
ner, som dessa blott bejakat.
En återblick på hela förbundets förhållande
skulle visa att i Pariserfredens af år 1814
sjette artikel blifvit fastställdt, att Tyskland
skulle bilda en federativ-stat; och vidare, att
dess inre: angelägenheter skulle ordnas på en
congress i Wien. På denna congress hade
dock endast Österrike, Preussen, Hannover,
Bayern och Wirtemberg rådplägat om de
Tyska angelägenheterna; de öfriga mindre
staterna hade redan vid sitt biträdande till
alliansen förbundit sig, att på förhand er-
känna de bestämmelser, som de Höga Mak-
terna ansågo nödiga för ändamålet: Tysklands
oberoende — Bäjern och Wiärtemberg hade
man endast släppt med, derföre att de ingen-
ting betydde bredvid de tre Europeiska mak-
terna, och att deras protest icke hade gifvit
besluten något annat resultat. Då förenade
sig de öfrige Tyska Furstarne med de fria
städerna, och protesterade emot hvarje tvång,
som de stora kunde vilja pålägga dem. Då
vu förskräckelsens man kom tillbaka från
Elba, så måste de Tyska folken ånyo sam-
mantsäda, för alt-bekämpa det fruktade vild-
djuret; då först tillkallades äfven de öfrige
Tyska Furstarne, och förbundsakten var fär-
dig på nio sessioner, samt utgjorde på visst
sätt en reflex af den Rbenska förbundsakten.
Efter Napoleons besegrande hade förbunds-
dagen trädt tillsamman, och uti artiklarna 18
och 19 lofvat Tyskarpe tvenne dyrbara rät-
tigheter: Tryckfrihet och handelsfrihet. Allt-
sedan 18:16 hade nu Förbundsdagen suttit i
Frankfurt am Mayo: men hvar vore tryck-
friheten? Hade något skett för Tysklands
allmänna intressen? 1819 hade folkens be-
mödanden blifvit nedslagna genom Carlsbader-
beslutet. De Tyska Furstarne hade äfven då
betackat sig . .. Men Tyska nationen vore
icke böjd för myterier; med trohet och kär-
lek hängde folket vid sina Furstar; detta hade
de alltid tillkännagifvit, och beseglat det med
sitt blod; aldrig bade Regeringarne förgäfves
påkallat dem i nödens stund,
I 189 års förbundsbeslut bestämdes ut-
tryckligen att Tyskland inom 5 års förlopp
skulle få en allmän tryckfribetslag. I stället
för dettta hade man nu fått de definitiva be-
sluten af 1824 och 1823. Folken hade hop-
knäppt sina händer och bönfallit hos Rege-
ringarna, utan att dessa hört dem; och nu
hotades man öfverallt, der folket ville högt
yttra sina önskningar till Regeringarna, med
vapnens makt, under det önskningarna lem-
pades utan afseende.
Verldshistorien står dock, sade Talaren, öf-