VU InURJleE Uv MC fbr -MCVVMAR 0 sr
Se här huiu Le Temps för den 27 Juli
yttrar sig öfver detta ämne:
I dag börjas Juli-dagarnas andra årsfest.
På denna dag sistlidet år gaf man en hög-
tidlig bylloing åt martyrerna af den stora
veckan. Sorghögtider firades i alla kyrkor;
hedersvakter mzåfvo alla grafvar och hels
Paris var sorgklädt. Konungen , de båda
Kamrarne, Nationalgardet, armden och en
entledigad Kejsare utgjorde den skara, som i
Bastiljen och Pantbeon gick att hedra min-
nen, som ännu voro allsmäktiga 1 sinnena,
Korungen lade grundstenen till ett monu-
ment åt friheten, att täfla med den kolonn
som är upprest åt den Fraosyska äran, och
kan tryckte med egen hand sitt insegel på
de koppirtoflor, der de dödas namn voroin-
skrifna,
Allt detta skedde vid ljudet af patriotiska
sånger; nationalfanan var höljd i krusflor och
åskådarne intagne af en religiös känsla,
Ett år bar förflutit, och nu trampar man
med hån de öfvergifoa grafvarna. Inga he-
dersvakter mer: inga sorgetecken synas i Tu-
illerierna, på fanorna, på gatorna, icke ens.
i templen; man haricke bedt för dessa döde,
som åt oss testamenterat segern, fribeten, en
ny tbron och en ny tidräkning. Än mer: då
Styre!sen icke befallt någon sorghögtid, skyn--
da legitimitetens organer angelägne att på-
minna presterskapet, att Regeringen enp;am
har rättighet befalla öfver den offentuiga.
Gudstjensten. Det som den otacksamma mak-
ten försummat alt påbjuda, det nekar man
också familjernas ömhet, Och likväl hafva
desse aflidne dött för fäderneslandet.
Hvad återstår då af denna revolution, som
är den enda i sitt slag i historien? Man för-
följer dess minnen, dess män, dess resultater:
dess ninnen som man nedsätter till likbet
med en spektakel-affisch; dess män hvilka
man afstänger från allt tillträde till makten,
och som begrafvas i bufvudstadens fängelser
eller den politiska deportationen,i Algier; dess
resultater som man afskyr!
Hvar och en väntade denna morgon att få
läsa i Monitören en poiitisk amnesti; fängel-
serna, tänkte man, skulle öpnas, hatet för-
svinnva, och Koenungamakten utropa: Inga
riglar mera.? I stället för en sådan mildhet
erfar man att Polisen erhållit 6 hederskors!
I stältet för Julimännen går således den
Kungliga ynnesten att uppsöka polisen, den
man förebrår så många våldsamheter: polisen
som har sönderslagit tryckpressarna den 53
Juni, likasom Carl X den 26 Juli, Polisen,
som icke respekterar några fiender. polisen,
som våldför husfridens helgedom; polisen som
fyller fängelserna på grund af hemliga an-
gifvelser! Hederskors åt denna polis! Det fe-
jades oss endast en sådan förnedring!
I stället för medaljer åt dim som under-
tecknade Juli-protesten , bade en amnesti till
deras ynnest bordt ulfördas, Man fördömer
Evarje dag den handling, som började revo-
lutionen, ty revolutionen har sladnat, och
Krouars Rådgifvare göra hvad de kunna att