För kort tid sedan väcktes i Malmö upps märksamheten på en tunna rykande drank, som midt på ljusa dagen fördes öfver stortorget. Färsk drant och bränvinsförbud ropade folket — huru hänger sådant tillhopa? Polisbetjeningen, som tillkom, ntrönte att den gåtfulla vätskan hämtats ifrån Kapten Daämms hus, och, vid närmare efterfrågan derstädes, atröntes, att Hr Damm, som drifver ett Ätticksbryggeri, hvartill bränvinsbränning fordras såsom förbränra, fått Konungens Befallningshafvandes tillstånd att, för sådant öndamål, begagna sin bränvinsredskap. Sålunda var den gåtan upplöst. Men de som, under denna förbudna tid, prodnacera drank utan ätticksprivilegier, — hvarmed skola de undskylla sig på den yttersta dagen? )