kanta.
E. K. H. skall tvifvelsutan finna att
Senna belägenhet måste hafva ett slut.
Landet, som har ögonen fästade på
ses , skulle det ej börja få afsmak?
Om, bragta till det yttersta, uppretade
af den förgätenhet hvari vi råkat... .:.
Jag bar kanske sagt nog 1 detta äm-
ne, Jag förblifver c. Xc.
Ludvig Cadoudal
Ofverste,
Cadoudal har väl ej! svurit Ludvig
Philip trohetsed, men har dock gif-
vit från sig en skriftlig förbindelse,
iunehållande : Jag svär vid mitt
hedersord att aldrig bära vapen mot
mitt land, eller mot Konung Philip
eller hans dynasti. — Och denne
man får ännu ostörd drifva sitt språk!!
Man har funnit ett annat bref af
ungefär enahanda innehåll, underteck-
nadt af Prosper Hugo.
Wi ha intagit det förestående bref-
vat i sin helhet, emedan det på eti
märkvärdigt sätt uppdagar, huru långt
sonspirationen redan utvecklat sig. Nå-
gonting ännu märkvärdigare är likväl
att Ultratidningarne Gazette de France
och Quotidienne ännu försöka ett matt
jörsvar för förrädaren, sedan hans
original-handskrift redan befinner sig
i Polisprefectens händer; och vårt Fär-
dernesland, troget sin urbild, under-
10r VvVarl och vara Darnps uppenale lar
2a vår tillflygt till vänner och be-
talar Fäderneslandet samma bref vi här
infört; men besynnerligt nog tyckes
det, liksom en viss ryktbar predikant,
komma utaf sig vid ingången , emedan
blott de två första punkterna af bref-
vet meddelas, men hela den egent-
liga planen är utelemnad, med an-
märkning att den meddelade skriften
icke sträcker sig längre.
Fäderneslandet bifogar till den stym-
pade underrättelsen om brefvet en
anmärkning , huru namnet Cadoudal
under den gamla revolutionen spelade
en stor roll af verksamhet, nit, tro-
het, hjeltemod och sjelfuppoffring för
legitimiteten, hvarföre Fäderneslandet
naturligtvis äfven fägnar sig åt de för-
sök i samma väg som nu, proh dolor!
blifvit uptäckte. — För att likväl rätt
lära känna personen, bör man veta att
låter icke sitt vanliga echo.
Uti N:o 41, för sistlidne Tisdag, om-
han i Augusti månad, utsläpptes ur
fängelset der ban var insatt för sina
kända tänkesätt och då aflade he-
dersordet, att icke företaga något e-
möt konung Ludvig Filip och hans
dynasti.,
Ingen kan neka sin högaktning åt
Chateaubriand, för det han efter revo-
latianan Sunet vttrada on tilloöifven het