ättondedel mot utsädet, — hwilket will såga, att fyra fappar salt tages till en tunna säd. Då erfarenheten wisat, att redan före såningstiden sädesmasken fins nes i jorden, synes försöfet så mycket werksammare. Af kunnige och erfarne landtbrukare är det witsordat, att kofsalt, — anwändt wid åferbruket och i ringare mängd nyttjadt, befordrar förruttnelsen och förivandlar de swårast förstörbara, af djur och wärter komna, qwarlefworna i jorden till werksamma näringsämnen för werterna, att det åstadkommer de förres förruttnelse och upplösning; det bidrager att förstöra ogrås, maskar, Puppor och alla små djur; det underhåller jordens fuktig het: i sådant fall bör det anwändas om wåren, inan solens wärma förminskat den. Koksaltet smälter snart och bildar en upplösning, af hwillken jordens yta hålles fuktig. Solhettan måste således först werka på saltupplösningen, som har den egenskapen att draga ny fuktighet utur luften inan den minsta del af det djurs pare belägna jordlagrets fuftighet kan bortdunsta. Kofsaltet drager — beftändigt till sig de wattenaktiga delar luften innehåller, och som under sommaren finnas i största mängd. 2 Anon — Fa mm 2 M N M ee HN NN Renovation eller förnyelse af 1758 års Byordn ing, i Samntandrag. (Forts. fr. föreg. N:r.) 8. 7 (8). För åferbrufets befrämjans de till en rik och ymnig skörd är angeläget, att landtmannen förfer fig med tillräckligt förråd af gödsel, hwilken i wäl torr åfer minst 3, högst 4 tum djupt ners myllas. Och åligger det Aldermannen påminna och tillhålla Byemännen att öfa a) gödseln med hackadt och i ladugården under kreaturen samt i gödselhögarna fringftrödt granris, äfwen ock att fammanföra kärrjord, som ett år eller mera wädras och torkas, innan den på åfern utköres. S. 8 (8, 9). Åkerns trädning samt ätta tiden derför b) måste granneligen akttagas. Och som rågsäde bäst och fåfast utöder den skadliga landefter flygafran; c) thy är högst angeläget, att etta säde mest idkas der samma hafre g inrotat. 8. 9 (14). På det ängen ej måtte, ll skada och afsaknad på nästa års grö a, förmycket utgnagas, nertrampas och ortskämmas, d) thy måtte den om hö en, sedan den blifvit lagom afbetad, öjligast snart uppfredas eller ifrån bende och tramp befrias; börandes i fyns rihet sidlände ängar för besagde Ärmern wårdas. 8. 10 (23). Af mosslupne och tufwige gar bör hemmansäbo något hwarje år pköra, samt genom utdikning af kärr ) mossor öka tillgången på gräs, hö gödsel. Der aflopp gifwes, främjas 1) Jfr Herr. och Bondpraktika, pag. 76. — b) pag. 63, 65. — c) pag. 65. — d pag. 67, 68. AA KN