raswerten genom uppdämning af watt siets qwarhållande tills det blommat; som gör den bästa gödning. 8. 11 (24). Som beteshagar äro ganska nyttige och nödige, få bör den, fom wedjar e) för betes anskaffande, ifynneryet dertill utse den till gräswärt tjenligaste mark, samt beteshagen wäl iftåndätta och underhålla. S. 12 (26). Skulle en eller flere åboer i en by, helst der samfält skog år, wil ja uppsätta stengårdar, eller jordwallar, der det lägligt är och sten finnes atttillgå, böra de öfrige grannarne derwid fig ide undandraga, utan ware de alla efter hemmantal pligtige, detsamma efterkomma och fullgöra. Göra de det ej, bör byamarken straxt skiftas och delad, på det att den flitiges och williges skog ej må ge nom den tröges motwilja och lättja blifwa uthuggen och förftörd. Och fom ftenbroars anläggande, synnerhet der ftenbunden mark och tjenlig sten finnes, län: der till skogens besparande; thy skola Aldermännen, hwilkas skyldighet det är att få wäl allmänt som enskildt gagn söka och främja, om werkställigheten hafwa noga omwårdnad och tillsyn. S. 13 (28). Till skogens wederbörliga skötsel och wård hörer: att fe till, hwar och huru mycket den helst eller med min: sta skada årligen ålitas må; — att den ide för starkt blädes eller göres gled, emedan skogen, liksom menniskan, för fin trefnad, tillvärt och förkofran fordrar fame hälle; — att marken besås med tjenlige trädoch gräsfrön; — att för ung eller både till bränsle och timmer swag skog icke i otid och oträngdt mål samt till stor skada fälles; — att marken både för ffog3och gräswärt får behålla och till förruttnelse förvandla småris och qwistar i ftållet för att brännas ... Börandes Adermannen icke allenast waka emot allt missbruk härutinnan, utan ock tillse, att tjenlige löfträd planteras wid gårdarna och eljest på egorna, emedan desse träd icke allenast tjena till löfbrytning, till skygd och betäckning emot starka wäder, som kring bara och öppna byar beswära folket, utan ock lända till prydnad, samt medföra skugga och swalka för betande små kreatur. — Den häraf sig ej rättar, pligte efter Skogsordningen ... I of rigt må Byemännen om sagens rödjning och skötsel, samt def förwarande för frame tiden sjelfwe anordna. Och fom hem mans härlighet tillifa beftår uti goda ffoar, hwilkas wärde oc årligen warder törre, allteftersom de mer och mer börja tryta; få måste en god och förståndig landthushållare wara noga betänkt på sätt och utwägar till fin skogs både förwaring och tillwäxt. — Börandes Aldermannen tillse, att ofwanberörde träds plantering må med all flit befordras; äfwensom jord: egare i by skall wara skyldig att hwarje är tolf träd antingen af ef, aff, asp, lind, lönn, rönn eller pil plantera; f) och den fom sådant försummar, böte 1 öre S:mt för hwarje träd mindre. (Forts.) AN AK AN ZY urna —