get som qwarstätt sedon förra ärdundradet uts göres af en hwitmålad konstigt arbetad soffa, dito slolar med skinnöfwerdrag. Wid wägaen mellan båda fönslren stär ett til färgen rödt flawer af Lundholms fordom beryktade tidwerkning. Den närbilägna hufwudstadens bruk Bof: wa ej blifwit bekanta på flippiga Ålandsöarna och icke heller det under sednare tider antagna modet att slolar, bord och soffor skola stå kors och twärs om hwarandra i rummen. Hår herrskar i allt den fulkomligaste symetri; fru Carlberg tibåter ide det en stol rubbas en tum från fin plats; det starkaste öaa förmår ej upptåda ett stoft grand eder eu släck på golf, mödler eler fönster. Till höger har man fång: Fammaren och innanför densamme bhögtidsför: maket. Prestmaanen erbjuder Anna plats i soffan och under han språkar med henne tänker Thora på att gifva henne någon förvlågning. Emellertid inträder i salen en ung flicka med batt på hufwudet och en schawl kastad omkrina fina axlar. Hennes hår är bloadt, hyn sta och hwit, ögonen af en ljusblå men klar färg. Hon Har ett täckt mild: och käasligt ansigte. Hon synes wara särdeles upprörd och i detta Ögon dlit liknar hon en uppskrämd dufwa. — Se Anna, seger äfwen Hon förwånad df: er den gamlas ankomst, Har du bud från fas er. — Ja hon will hafwa oss alla till fia, fimwar rade Carlberg, Thora och jag lemna ide wårt hem förr än i Högfa nödfal; men du Marhil da refer i afton til Zlarstad. Jag har redan sagt till om förspänaing; du och) Anna foljas åts (Fortsy