ind skrifwer G. L. 3 dennes: elsk ångare. Sams en en engelff äng: n en fransk ängbrigg. tan engelska ängskogifna meddelanden tyckas, att de föres afslatat fina affärer ämna draga hemåt 1 10 afgick Porcus Den 11 afgick ång: inkom i hamnen ens jamunda och en en: it på aftonen med rska skeppet Argorr, i. På aftonen ann Sylfer med 4 slup i fläp. — En samma dag. — D. fransk segelfregatt. inga fransmän. ligga i dag 37 större elfartyg, de nämnda å redden 2 segelkorolif. Skepparen J. nde norska briggen Arendal, ankom fiftned på redden af skepparen N. G. ing, tillsammans 5 orthensen Fredagen n, mellan Ölands fös , räddat från wras na, hemma i Ial: till Köpenhamn med aleasen hade före: t läck, war fylld med an urslaget, och bee yterligt nödställd, då räddning. Straxt tagit de nödställda i samma wälwilliga ieskepp, som genast ting war att göra. har i sjön setts ett en båt, båda med (G. L. T.) Sept. Staden IVun: fr af en eldsolycka rer wara förorsakad nträffande af ogyn: itan af ren illwilja. vostiljon från IGunmid hans afresa tren: gata woro nedbrun: ide hopp om att, få enskilta resande har att eld widare utbru: Di uthus. J tisdags hwartannat på tre det fjerde och i ons: ite, allt i ladugårdar stället nedorann en kakelugnsmakarewerk enstaka belägen loge, en loge, på tredje och es elden i de hus der t. Aflidne professor och hans efterlefwande wa genom teftamen: n 10 Januari inne att, efter enderas eller le, skulle af deras förs , utom hwad skänkt 5 Ror 32 ff. Bco och . årligen, 10,000 Ror nteur i Upfala stad )elades mellan måälfrej: ttrar såsom hyreshjelp; åt småbarnsskole-inen; 200 rdr blo till ing och 200 rdr bio minne af den aflid: 9 til Norrlands nas ulle från deras egan: Ukademiens fattiga äre rande intratiningar. CTPI.) Hernösand. Som wid utgången af för nyad ansökningstid til Qwickjocks Commini: stersbeställning den 2 dennes ingen sökande fig anmält, bar Domkapitlet beslutat att hos Kongl. Maj:t härom göra anmälan med bes gäran att Kongl. Maj:t mätte täckas, får fom behöfligt tillägg till reglementet för ec: clssiastikwerket i Lappmarken, föreskrifwa hur ru utt ifrågawarande oc framdetes möjligen inträffande dylika fall förbållas skall. — Förteckning å Terminerne för 1854 års högeting: ÄAngermanlands norra domsaga: Ongdagen den 4 Okt. med Rordingrä Tingslag i Åsktja; Tisdagen den 31 samma månad med Ar nås tingslag i Må; Onsd. da 22 Nov. med Nätra t:g i Hämra. Onsdagen den 13 Dec. med Sjäålewads Tingslag i Billa. Angermanlands södra domsaga: Med Mora Tingslag den 3 Okt. på Kungsgärdens gästgifwaregård; Med Gudmundrå Tingslag der 11 Dt. å förra tingsstället i Östby; Med Ramsele Tingslag den 31 Okt. å förra Tingsstället i Backe by; Med Sollefteå Tingslag den 15 Nov. på Hallsia gästgifwaregärd; samt med Säbrå Tingslag den 4 Dec. på ÅA: lands f. d. gästgifwaregård. Medelpads domsaga: Med Tuna Tingslag i Runswik den 26 Sept; Jndahls dito i Byn, Lidens socken, den 5 Okt. Å Rscernd dito i skolhuset d. 18 Hf: tober; Sjustorps dito i Thorsboda den 24 aftober; Selångerd dito Näfsta den 4 Dec.; Torps dito i Sillre den 3 Nov. GSköns dito Ljusta den 18 Dec. — Gästgifwaren på Hörnäs, Er. Johan Sjölund, fom den 14 i denna månad på f. m. war sysselsatt med arbete wid gäfgifr waregården, bemärfted vå eftermiddagen wara sjuk, hwilket tilltog allt mera, då dan fl. 8 på aftonen gick till sängs. Wid gårds folkets uppstigande morgonen derpå befanns Sjölund af sjukdomen så angripen, att han ej förmådde tala och efter allt utseende ej war medwetande af sin belägenhet. Detta lillsånd fortfor till fl. 12 på dagen (Fres dagen), då han frilla och utan plågor afled. Wid yttre besigtning å kroppen befanns hi gra sidan och högra länden afblänad, hiwas dan anledning är att förmoda, att Sjölund ljutit döden af blodslag. — Som dammen wid Gidcå bruk öfver Gidcå elf kommer att rifwas den 25 dens neg, för att ombyggas, få fan der ej Öfwer: fart ske under 5 a 6 weckors tid, under hwilken tid öfwerfart fan ske wid Bruket med båt, oc en half mil längre upp wid norroch Söder. Gissjö med färja. (5. P.) Sundswall den 23 September. Hr Landshöfdingen oc Ridd. Gynther, som gjordt ett besok härstädes, afreste häri. från i går wid middagstiden. Ändamålet med hans hitresa lärer bland annat warit att i famråd med wederbörande utse någon tjenlig plats för hitkommande fartyg, fom stola undergå darantän på fått den nyligen utkomna förordningen derom stadgar. — Den pågående marknaden Har hittils för retett en särdeles liflighet i rörelsen och allmän. na trafiken; warupriferna: Strömming 19 a 20 rdr tunnan, Smör I a 10 rdr, Getoft 5 rdr pundet. På bockap war ringa tillgång, det oaftadt har priset derå warit någor lägre an före marknaden, sålunda har betalts för Lifz for 48 a 50 rdr, Slagtfor 30 a 36 rdr; 2 a 3 ärs Drar 30 a 36 rdr och för Äldre 75 a 80 ror alltargs. Hästhandeln har gatt trögt och priset warit i i fallande. — Hernösands Posten har följande Subskriptionsanmålan, ff m. mo PRÅM I 2: 2 SA ALA busftva btenut IlH Diu11 MIT BPELLJA LB minneswärd på den älskade Lärarens graf. De hafwa ansett sig uti öppnande af subskription bäst funna förena det dubbla ändamålet att bereda få många fom möjs ligt tillfälle till deltagande, samt derigenom göra monumentet wärdigt den werksamme och nitiske Lärarens minne. Häraf denna anmälan till samtlige den hädangångnes spridda lärjungar och talrika wänner. Subskription emottages hos Bokhandlaren Johansson, och finnes lista derstädes att tillgå. (Jnsåndt.) Oren Ande. J den tiden, då wår kyrkohandbok ännu framhöll den läran, att nyfödde barn woro besatte af djefwulen, förfrågade sig en, som första gången skulle stå fadder, hos en annan huru ban borde förhålla fig wid förråttnins gen i kyrkan. Den frågande hade en stin kande andedrägt, och den tillfrågade sade honom, att han blott behöfde ställa sig såsom de andra faddrarne, men med den uppmärkt: samhet, att när presten fade: Wik Härifrån du orene ande, få skulle han genast springa bort. — Så skedde. Uppträdet wäckte uppe märksamhet hos presten, hos de öfriga faddrarne och hos församlingen öfwer mans nens hastande ur kyrkan. Reflexionerna wos ro flerehande på stället, och förhållandet blef icke allenast ett samtalsämne för dagen, utan historien spridde fig oc snart utom förfame lingen, samt beledsagades både af andlige och oandliga tillämpniugar. J mer än 40 år eller sedan 1811 har berörde lärosats warit borta ur handboken, och om äfwen några andebeswärjare här och der grymtat öfwer förlusten, få har den öriftes liga upplysningen obestridigt werkat så mycket på swensta folket, att detta i massa aldrig skulle wilja återfå den ochristeliga fär rosatsen, såsom allaredan tillräckligt och wes derbörligen glömd. Måtte den ock wara så död och begrafwen, att den aldrig skulle kunna uppstå till lifs i protestantismens så till sägandes andra fäderneslandll! — J dens na punkt förtjenar att läsas och begrundas en artikel i Tidningen Aftonbladet N:ris 156, 159 och 160: Nya förslaget till Eyrkohands bok (neml. af kommitterade). Tack ware presteständets pastoralafdelning, som i detta afseende samt i allmänhet wisat en bättre anda! Oc) hvad botstafwen i wissa omr ständigheter angår, få blir wäl äfden den wederbörligen förbättrad innan näfta rifå dag, då det wäl måfie blifwa något af, om bet under tiden är allware med, först i afe seende på Bibelöfwersättningen, fom bör för regå normalutgifmwandet of katechesen och handboken, samt sedan i affeende på dessa. Erkebiskop Swebilius stod redan så högt öfwer sina samtida i rent christeligt ljus, att han åtminstone wille och sökte ur dris stendomens abcebof eler katechesen utmönstra: Löfjerskor, skogsrå, sjörå tomtegubbar och mera sådant, ehuru, — om man stall tro anekdoten, — hang medhjelpare i förbätt ringsarbetet hade begått det så, att nämnde sällskap blef qwar oh fortfor katechesen ända till år 1809. Förhållandet må urfäfe tas i Swebilli tid. Men att en biffop och andre upplyste theologer i midten af nittons de århundradet ens till någon del skulle wilja upplifwa den gamla dämonsläran oh göra den till en trosartikel det war ju för långt gånget i reaktionen? Man har oc Hört frågas, om ide det gamla afgudafälffaper skulle med likartad reson återställas i katechesen? — Mången anmärkare förstår ännu halfqwädda wisor oc äfwen i Heliga ting, — om ifvis gawarande någonsin kan kallas heligt, — will det wara så litet, som gifwer lasten ett ursäktligt rum. — —— — — (Jnsändt till HPI Huru är utseendet af den prestgörd, som fm CTOQOACAttA a AAA FA s. Sill.