Agngn UU— fom den enda alwarsamma bland ala Ieens de aaleten fiod der och aret, utan att sjelf fun: na göra fig redo för om bon fällde tärar af sorg eler glädje — uppfyldt eller bedraget hopp. —Ert naluranlag — fortfor grefwen, det få länge få wåldsamt undertryckta. Nå Gud ske lof det är öfwerssiåndet. Er, Hr paslot. tackar jag för den wänskapsfula bjelpen. J begge berrar kunnen nu når det behagar er byta rockar. — Ett gällt och allmäat skratt utbrast ty nu först blef man warse att pastora stog der grön: jlädd och trädgärdsmästaren swartklädd. Hand i hand med den älskade, nalkades dea sistnämade wördnadsfullt grefwen; Men denne tilär honom icke att tala. För Guds ful, ingen tad! — ropade han med en afwärjande äåtbörd. — Den has jag förwerkat genom mitt gyckel. Wi äro qwitt oh nu til bords mitt herskap samt och synaerligen. Soppan blir fall. Til bords — och det fan nu ide bli anmnuors städes än i orangerisalongen. — —Herrkligt, herrligt! — ropade de glada gå: sterna. — Jbland blommorna! i det gröna midt i wintren! — Och baronen hwiskade til sin Repton: Jag will på förhand underrätta er på det glådjen ej må griva er för häftigt att wid eder kuvert flår en Oria forcia och det i full blomma! — — En Maorora fycciofa? jublade den fe