sa massor till hjeltar. Dessa massor — det MA sannt — funna gå i döden, emedan de försiå skoldigbeten att uppfylla en pligt; men de äro ide fruktanswärda, emedan de ide förmå uppfatta och i menskligt intresse njuta af en segers oändligt hänförande bebag. Kris get år för dem slafwens öde; det eger ine genting sublimt: är ingen ljungeld i Guds band, nägon gång lastad för att rena och frista upp rymden. Käppen, säger en rosk Taktikus, inandar mod i foldaten. J RKaus kasus wägrade ryssarne en gång att gå fram: är, emedan de of fienden helsades med fartecher. Willeminof låt framför fronten genomprygla några ur lederna framropade fole dater, och kommenderade derefrer framåt, hwarefter han äfwen wann anseende såsom en utmärkt taktikus. Den ryska soldaten är ocksä god nog i trupp, aldrig ensam. Liksom kuggen i tröskhjulet betyder någor, betyder ben intet i och för fig. Ryska armeen är också ett sädant der flort kugghjul — der dragarne drifwas af käppen. Men man hushällar ide heller med soldaterna. Suwarow förde dem in i elden, fom till en slagtarebänk. Furst Pafkiewitsch gör det ännu i dag. Konsten att dö — när ingen annan Hjelp sinnes — år Ryssens egentliga bieltemod. Det år förundranswärdt, men ide beuns dranswärdt. Det fan likwäl ide wara ans norlunda. 7Det finnes i Ryssland ingen lag säger Puschin. Lagen är der fastspikad wid en påle, oh denna påle är frönt. (H.C) —Uä— Blandade Ämnen. — J Nerkes nya Allahanda läses: Redaktionen har, tillfölje af den från G. R. K., Stockholm insända, betalade och, få widt of bekant är allwarligt menade gifter målsannonsen; fått emottaga följande swar, hwilket wi ide welat dröja med att meddeia den det wederbör: Min bässta Härrel F Örebro den 22 Maj. Fa bar i tittuluss tidning fett att en ung mann från stockholm söker säj en fru hårom: fring, å om han menar ärligt å beskedligt få fann hann inte behöva föra längre för ja wil gärtans järna ta honom te min gub be. Mine pretansijoner ä inte flora ty jag will bara ha lärlek å ja bryr mej inte om om han inte ha twå stywer för ja har alt få mycke fom wi fann lefa äw på befteligte wiss, — Ja a 2 arnar å 20 tumm lång å fir inte illa ut, då förståss att wil å ja någe winöggd män wa jör då bara gärttat ä gått å inte schämms ja för mitt stänn häller för då å inte dä sämsta. Om hann tykker att 47 år å fora månader ä för mycke fan ja rakt inte hjelya honnåm män då må hann weta att dumm ä ja inte så täcke fann inte malischen komma mä. Ja hade bara en ful gåspänna när ja stulle skrifwa å derför mils le ja inte wänne mej diräkte tå min fjära mann utan wille ödmjukast be titteluss säja att jag bestämmt tar honnam — Beata Lowisa 3—. Ehuru wi på bildningens wägnar kunna säga att litet mera bokwett icke stadat; få roi litwäl lycönsta annonsören att hafwa funnit en warelse, som med så mycken kärleksfullhet fkyndar honom till möte, och som säkert skall lemna honom ett af tiden pröfwadt, trofaft hjerta fom han ej löper fara att mista, fås wida ide alla teten swika och all uppriftigs het är rent förgäten i nordlanden. oOckfå ett landbushällauingsröa. J Friskotten läses: Den rådande gräsliga foderbrislen har twungit många jordegare att gifwa fina kreatur halm I slälet för hd. ör att förmå dem att med mera smak äta dal men, bar en landthushällare nu fatt gröna glasögon på fina kreatur, få att de tro fig åta bd, når de tugga på bara halmen.