vogre ambalmdt an oet som ernas Loranwinse pannan måste en äkta bränwinsbrännare ej känna; ty det kallas ju att förädla säden. Det ligger således något adeligt i bränwins bränningen och följaktliaen äfwen i bränwinssupandet. Huruwida deremot är något oädelt eller oadeligt att äta barfbröd, är en annan fråga. Wi hafwa skrifwit dessa rader i en ton, fom mången, åtminstone bränwän, skall till äfwentyrs anse för ett hån, ovassande af en bibelwän. Men om det skall ändtligen så kallas, så är dylikt hän för ingen del främmande för sjelfwa bibeln. Man läse t. ex. Es. 44: 12 och följande. Det wärsta är, om den fattige i landet anser det fom ett hån emot fig, att medan fäden, fom Gud ffapat till hans och andra menniskors nödtorft, förs ädtag till bränwinsdryck, måste han äta barkens tårebröd. Men wi wilja troligen uppe mana be fattiga, att om de ide funna une derläta att sucka öfwer bränwinstillwerkarne de ide heller underlåta att sufka för dem, fom wäl weta hwad de göra, liksom Herren Christus bad för dem som icke wisste hwad de gjorde: Den dag kan komma, att mer än en af dem, som i nödens tid hafwa hjers ta att kasta födoämnena i bränwinspannan, får i en annan nöds tid och innan han dör äta barkbröd. Herrans wägar och domar äro nemligen rätt underliga. Men till målds samma åtgärder bör ingen taga fin tillflykt, utan fin tröst bör den fattige, äfwen den barkätande fattigdomens barn, allena sätta på lefwande Gud och under fin swåra timligas nöd mindre fe på andra jordiskt bättre lottade likars handlingssätt, än på fin egen omwäre dighet och sitt behof att äfwen genom swår tuktan lära känna sitt beroende af Gud bir de i timlig och andelig måtto. Sjöröfwerierna i Arkipelagen. Rörande detta ämne skrifwes i Götheborgs Handelstidning den 8 dennes: Efter hwad förut blifwit nämdt, äro de grekiska farwatten swårt hemsökta af fidröfimes rier, för hwilka ett och annat fartyg från nor den redan skall hafwa fallit offer. DÅ ide nägot Swenskt krigsfartyg befinner fig i dessa farwatten oaktadt konsulerna på orten lära hafwa gjort hemställanden derom till swenska regeringen, år det med tillfredsställelse man ere far att genom swenske konsuln i Smyrna, hr Ch. D. v. Lenned, bemedlina en holländsk fre: gatt,Dogges. Bank, komend. Smith von der Brooker, åtagit sig att konvojera alla från Smyrna afgåeade swenska och norska fartyg, och kunna wi särskilt nämna, att fregatten den 20 Maj skulle från Wourla hamn koavojera swenska skeppet Prins Carl. kapt. Chr. Hertz. — Man läser i Nerikes nya AlaHanda för den 3 dennes följande: FFHår goda stad har i denna wecka haft besök af en resande fiffare, ide en af desfa wanliga fom lägga försåt för wattnets innebyggare; utan en sädan som fäster fagra ord på kroken och metar prenumeranter. Det war nemligen, ett från redaktionen af Stocke holms allmänna Tidning utsändt ombud, som för allmänhetens beqämlighets skull, på stadens gästgifwaregård emottog prenumeration å nämnde tidning. Utan att ogilla frråf: wandet att utwidga fin läsarekrets, wilja wi blott yttra wår tanka om det för andra orte gagnlösa i läsningen af dessa hufwudstadens tidningar fom endast möjligen göra nägon nytta genom att påpeka ett och annat oskick som der förefinnes, men föröfrigt blott prata i wädret. Det ligger i det swenska folklynnet något flinigt, fom ganska tydligt framlyser äfwen genom den fadda dumheten; och som för att tillfredsställa grinlystnaden, med werfs lig glupsthet slukar hwad fom beftåg i dessa nya och i fonn fosterländsk anda redigeras de tidningar. OM hwar framlyser jemmwä bet råa själstillssåndet bjertare än i glädje: ropen och handklappningarna åt fmållen af dessa exekutionsskott? — ty, för att ändå får ga rena sanningen, högst få af de åskådanbe funna bedömma talets werkan; man fröje