gifningarne af Grisslehamn. Araktschejeff, Ar seranders minister, sönderref en redan undertecknad konvention, och wille ingenting mindre, ån marchera på Stockbolm. Smweris ge war förlorat, En revolution fom flörtas de den wansinnige Gustaf IV från thronen, och Döbelns energiska nit räddade der. Denne general, i spetsen för en liten trupp af tre tusen menniskor, höll tjugu tusen Ryssar i schack och tvingade dem att afftå från deras förehafwande. Olyckligtwis berodde det ide af honom att ur päldkräktarnes händer rycka Finland eller Åländska öarne. Då han lemnade Finnarne, som stridt med honom, ställde Dödeln till dem afskedsord, som wi flere gånger hört upprepas i landet. Att bär reproducera dem är att ge en ideom der ton, (om den swenska pressen tagit sedan början af de nya fiendtligheterna. Finnar, mina bröder, fade han, edra bee drifter ha warit flora, och min erkänsla mot er är ide mindre. För att för er uttryda alla mina tankar, sknlle det fordras en stor talares förmåga, oc jag är endast en frigas re;; men jag är stolt öfwer denna titel, ty jag har den af er, för er och med er! Hören då mitt hjertas enkla känslor! Och I Swens skar, som ären närwarande wid detta sista ögonblick, betygen moderlandets gränslösa tacksamhet! Swensktar, waren stolta öfwer att ha sett dessa qwarlefwor af finska armeen; ibägkommen dem och egnen dem er aktning! Sen deras kroppar öfwersällade med sär, deras bleka ansigten: de bära wittnesbörd om deras trohet och de modiga, men ty wärr! onyttiga ansträngningar, som de gjort under dessa sednare är. SN Finnar, då j bemkommen till ect land, få framfören till edra bröder swenska folkets tadfambetsbetygelfer. Wi weta, att j skolen wisa er för dem med sönderslitna klåder, fryms pade lemmar, men J skolen i edra versoner wisa dem ett werkligt krigarehjertas glans. Aldrig. nej aldrig, jag är säker derpå, skolen J blifwa Sweriges, er moders fiender; J stolen alltid älska det, och om era nya herrar hindra er att öppet uttala edra böner och edra önskningar, skolen J åtminftone önska vårt wäl i djupet af ert hjerta! Talen om oss för edra barn! Frän sekel till sekel, frän slägte till slägte skola wi följa er med wår lärlet och wår högaltning.7 Finland har förblifwit sin tappre generals sista ord troget; samma förbållande är det med ÄÅländska öarne. DÅ ni nalkas deras jIuster, antyder att, fom de wisa för era ör gön, en ryst pregel, men undersöken inbygs garnes hjettan, och ni skolen der endast fiona lifgiltighet, hat mot deras besegrare; De: ras fymvathier, deras förhoppningar, äro för Swerige. Inom hela omfånget af Aländska darne ha vi ide träffat twå perjoner, fom talade ryffa: man hör der endast swenska och a. i fa ändra darnes befolkniag utgör omkring 25000 själar, spridda på mer än ättatio öar af hwilka den förnämsta, det egentliga Åland, innehåller omfring trettiofem filometer (något öfwer tre mil) i längd med en bredd af trettio kilometer och innehåller twå tredjede. far af befolkningen. Hela Yran af Åländska zarne utgör 110 qwadratkilometer. Man finner der hwarken floder eller bäckar, utan endast små sjöar; nästan inga slätter, utan öfwerallt klippor, klippor af rödaktig granit, mättligt bewäxta med bartträd och björkar, hwilket ger landet ett mellankolistt utseende. Nländarne äro stora till wärten och af ett lraftfullt temperament. De lefwa af bor skapsskötsel, jagt, siske, wedhandel oc) åfers bruf, fom för öfrigt ide är af någon bety denhet. Under wintern bo de afstilda i fina hus, sosselsatta än med att binda nät, än med atcreparera fina båtar eder bygga nya; uns der sommaren idka de kusthandel med Swer-. e, dit de föra träwaror och fisk, isnnerhet en forts småsill, fallad strömming, som är mycket omtyckt af nordens inwånare. Kländsta öarne äro hwarken nog widfträct: van mna eeka för Ott man deraf skul