H3nkn3n3n3 —LCC som det der, och han såg på den söndarifaa tidningen — ändå mera helfwetiskt. Men det blir hans ensak, det rår Ju ide de andra för — Jo de hänga tillbopa fom länkarae i en feds ja, och af denna år Arthurs tilkommande froår: far den första ringen. Ack hwad jag är olycklig, ropade Emmy, en sådan sirid emelan min man och bror. Hwilken af dem är du skoldig mest? yttrade han, läggande wigt på orden. Dig swarade hon, men — — Altid något mera, afbröt hans om du rigtigt eftersinnar mina motslåndares förhådande, för fa nödwändigt ala deras ränker blifwa klara för dig; jag ägde många på min sida, men pu svar det deras mening att frågodagea förklara fig missnöjde med förslaget och begära Arthur til fjerde man, men enighet fattades, och an: sågo Colding och Hans medbröder det bäsl att den dagen låtsa fom ingenting; men på en wecka blef allting planeradt, och de hade mårfroat plus raliteten för fig. Fa, det år ea wäfnad få koasllig fade Em: my att jag ej fan reda den. Bry dig icke heller derom! bad han ömt, jag skall förlåta alt, blott du mill och fan är terskänka mig ditt föreroende. Huru Fan du föreftålla dig att jag skule wilja bringa dig och mina barn ett ewigt förderf?