AigHZHZHZHggnn ——— — n— — — 22 2 D AAAA ACA Qm A — ———— ÅUUUUIOC sttyhyetöostrtt, till OM med i afegne de på Conventikelplakatet, hwilket ju ingen har samwetspligt eller ens werkligt samwetsbehof att öfwerträda. Det lårer wäl och få lefwa åtminstone tills man i nya fyrkolagen hinner sätta något bättre såsom christeligt förhåll emot ochristliga framfarter i ordnine gens Guds församling. Såsom preft och pastor har br Hammar wisst läsit de förutgångna Kongl. Förord, ningarane med motiverna dertill, på hwilka Conventikelplakatet grundar sig, såsom blolt en kort repetition och ett pragmatiskt echo deraf. Men det ena med det andra tål omläsning. Numqvam satts dicitur qvod numqvam satis discitar, (aldrig nog larct, aldrig nog sagot.) För hr Bergstedt wille jag oc rekommendera en sädan läsning, hrvars af han snart, — om ban nemligen mill, — skall finna huru wärdsamt, huru fammets: grannt, huru bibliskt eller evangeliskt efter bästa förslånd, huru christeligt ordningåmeg: sigt och äfwen tolerant höga wederbörande behandlat saken, samt att de då först auctos riserat lagen, när evangelium wore förgåf: wes. Men ide heller i den tiden wille man tolerera sjelfwa intoleransen emot den renade lärans bestånd i Swerige. Emot löpande profeter och s. k. winfelpredikanter kan både Bibeln och Luther på flera ställen åberopas, Men jag nöjer mig nussärfkildt med psalmbokens bekantå råd mid ett beffrifs wet nåt: Jag trotsar ej, men undflyr det. — Jag nöjer mig med det klassiska: Omnes legum servi sumus, ut liberi esse possimus, Clyda lag, år frihetens wilkor). — Jag nö: jer mig med E. G. Geijers: Under Konung och lag, är rum nog för Swenfe frihet. — Jag tillämpar endels den store Öxenstjernas omvöme om Swenska folket: nec totam libertatem, nec totam tzervitutem patitur. (det tål ywarken full frihet eller full träldom). — Jag befäster det ena och andra med Pauli tillsägelse i slutet of 14 kap. i förra Episteln till Gorinthierna, efter Bis bel:-Commisfionensg nya prof-öfwersättning: Läler allting skickligen od) enligt ordnins gen tillgå — (de lärde må närmare be: trakta det förra grundordet såsom tillika an: tydande anständighet, decorum). — Och hårs med må jag hafwa uttalat min åsigt och öfwertygelse om den yttre religionsfriheten i ett både borgerligt och kyrkligt ordnadt fame hälle. Den inre friheten åter är en ensak mellan Gud och den s. k. inwertes menniskan. Hårs wid må jag anföra några Lalhers ord om det epangeliska yredifo-embetet: Hwar och en läfe för slig fjelf .. . Jngen är twungen till tron ... Men församlingen bör hafwa frid för de enwisa hufwuden. .. Dock äfwen här ett Bibelställe, i sammanhang bwarmed fråga just är, att hwarken förar. ga småä eller flora, hwarken swaga eller ftar: ka — (Rom. 14: 22.) — Hafwer du tron, så haf henne när dig sjelf inför Gud. Sa: lig är den, fom fig intet samwete gör om bet han bepröfwar. — Detta ställe fan wisst wara något specicit; men det hindrar ju ide tillämpningen att blifwa generel? Ja, få lärer Panlus, och frihetshjelten Luther drifwer ju samma satser i afseende på den rätta christeliga friheten? Men hus vu många fig få fallande Luthers efterfölja, re synas ide göra fig ett samwetsnöje af att förarga andra, till och med i fyrforna ?! Ur presteståndets omberörde utlåtande må jag tillika framhålla något, fom äfwen är wäl sagdt, nemligen att kyrkan ock har ett samwete. Ja, den cvangeliskt protestantiska statskyrkan i Swerige, mot ywilken ffrifare hafwa så mycket att inwända, —somliga os kunnigt, somliga fåkunnigt, många weltlöss, många lösaftigt, laglöst och upproriskt, — har dock ett samwete, som med Guds hjelp nog skall behålla segrande öfwerwigt och bes frånd emot alla Libertiners synagogor. IVes ta och befinna de hwad statens oc kyrkans frid tillhörer? Jngalunda debiterar jag nämnde tidningsredaktörer för ofunniahet om berärde ahs,