Ru brat Emmy i arät. — Jaag har sörit för mig och barnen, men nu sörjer jag men för honom. O är det wäl möjligt att han år så omårdig, fom jag långe förstått att de tro honom? Ru upostod en strid i den frommma tråka: rinnans hjerta; hon mile ide tala mot fia Öf? wertygelso; men hon hade icke heder bjerta ati fåra den älskade makan; bon kunde icke lägaa sten på börda. — Pmor Sejerlinas lefnad år icke tadelwärd, och hwad som föregår i det iare, det hwarken meta wi eller få bedömma; och skule han ännu ej wara af de rätta ans dans rvresteraa, få fan han ju blifwa det; wi skola hjelvas att bedja för honom. Rågra timmar fednare fart Emmy i fia tarflis ga boning omgfwen af fina små. Den älde sie gossen, redan nio år gammal, frågade fia mör: — Mamma! fick pappa de flesta rösterna? — Nej, Albert lilla! Pappa fick ej några rösler, fom fag tror. — Då får han inte heller Munkaby, — klagade gossen. — Nej, troligen icke. Morbror är kallad till fjerde man. — Hvad wil det säga? Emmy gaf honom den begärda förklaringen och hans lida (yfter inföl: Jag tyder an