lifwa sädan den nu dr ordnad derpä ingen twifla, fom af hisrien känner werting fom äfwen de bäst gtrundade c undecgått. Denna peatarchi har uppe nit of förstoringsbegär, utan aftning för snaliteterne, utan fönåla för deras rått de ide ens erkänna. Den skall gå frame samma rigtning fom hittills. Jce blott förstoringsbegär, utan äfwen fruftan hwarandras stigande makt, och migtros till hwarandras politik skall drifwa dem till oupphörligt nya förstoringar, Deras cer få rustade, deras magasiner äro fyl och fonderne jagas oupphörligt upp och af uppfommande eller förswinnande friggs en. uropa stär på en wulkan, oc) det bäfwar in under def fötler. warje krig emellan de stora makterna, tillika ett europeintaäkrin. De skola in3a deruti, de öfciga mindre; de siola för swinga dessa dertiu fom förut Napoloa sedan de gjort Is 7012 be mid den ande flora fredskonareen införlifwa dem sina stater, och siicka dem ett protokolls rag dervå fFen Swerige skall måhnnda indragas i la europeiska jettekamp. ÅÄÅfwen Swerifall man måhända efter def slut wäga : ett proiofollå-utdrag. Ren Swerige skall ef emottaga det. Det söndechugga det med sitt swärd — om en ännu bar den fordna styrkar, hjerdet fordna friska mode: känslan för sitt rika land den fordna friskheten, och fram allt, om Swenska folket förut insett fas och i tid — i tiv — beredt sig derpå. ingen fiende skall, — och hela wårt folks oria bewittnar det — besegra wårt land un öppna siriden. Och Swerige skall ej ia hjeltar, få länge der har konungar; ty awandringen år ännu qwar i swenska for igarnes led. Bi äro förwissade att det swensta folket ( wakna ur den söderländska weklighet aruti det allt mer fördjuvar fis; ur den mopolitism fom intränger fig på fi måns fått i mwårt land. Det skall göra det, tinsione när faran kommer eller synes och än, såsom på det wekliga Italien, den nidda och blodiga bojan trocker. Men det finnes en annan orid ån den na; wapen af andra metaller ån jern. ra stater hafwa fallit genom förrädeti, det, splitet, tröttheten att strida, uttöms gen af krafter, än genom nederlaget. Huru föll Polen, huru föl Firland under tappraste förswar? och huru ifall det mor a Turkiet falla? Twå mäkliga riken, tre derliga folk trogna sitt fosterland i döden. Swerige måste wara wäpnadt i rummet, i tiden. Det måste ej falla för det, att Sweaborg faller. Det mäste, såsom anien, göra hwarje pass i sitt land till Sweabörg. Sverige måte fördlifwa perige, om ån såsom Fredrik den andres ace, sasom Carl 12:te i Bender, det ej har av mera land ån den plats, hwarpå dess 2 armee flår slagfärdig. Detta är hwad mena med förswaret i rummet. Fienden — hwarifrän den helost må fon: , — skal äfwen om detta ster, söka att egra Swerige genom tiden. Den skall ig med det, den skall forsöka ant ut älta det. Den ifall ej sticka 11 swärd studsande mot refbenet — i Sweriges stj den skall ej lemna det någon ywila, der det den hwilar sjelf; den skall öppna s ådror för att fe det längsamt förblöda dess den uttröttade bjelten faller. Det är mot detta, som endast en sann (s.ekonomi fan förwara wårt folk. Ty. ———— ———— —ä— —ss—äp—ä—ä— — ä——— swatr inom flit eget stöte, — utan Al behöfs wa tillita andra nationer om dessa medel; då stall detta förjwar wara förgäfwes. Men, innan dess stjerna gån ned, innan hon kastar fina sista strälar på def jord, skall emellan Sweriges klippor — fwarande bvars andra ännu en gång höras genljuden af de sista tonerne till Sweas sång: ymen I, fom fören med de gyllne tömmar er stjernewagn utöfwer Nordens ffer: på Sweas kronor och på Göthas strömmar, J höge Carlar blicken nådigt ner. Rått ofta tror jag eder stämma Höra, då tyst och rörd jag blickar till er opp. Hon hwiskar sakta uti nattens öra om forntids åra och om framtids hopp. Men war ert minne, war er dygd förgäfwes; Sal Swea falla här i tidens höst; en slaf bland folken utan namn; och qw ifwes er hierteläga ewigt i dess bröst; — Då styren stjernbeslrödda tistelstängen mot hafwets afgrund med förtwifladt mod, att med wår jord wär skam må bli förgängen och ingen weta hwar ert Svea fod KRyffa patriarlens adress til armeen. Då 6:e ryska armeecorpssen afrägade frin Mostwa för att afgå till trigsteatern, hol patriarken af Mostwa följande tal nit fris garne. ÅCzarens och Ryssland barn, wåra bröder af armeen! Czaren, fäderneslandet, friften: heten kallar er; kyrkans och fäderneslandets böner följa ev. Ryssland år ånyo utmanadt af den fiende fom under Catharina IE Alexander I och Nikolaus I blifwit besegrad. Redan hafwa edra wavenbröder upplifwat den game la seden att flå denna fiende både till lands och sjös. Om det är förjaneng beflut att j fän fe fienden ansigte mot anssgte, tbäg sommen då att i striden för den gudfruf: tigaste af ezarer, för edert älskade fidernegs land, för den beliga kyrkan, emot fritendos mens förföljare, emot förtryckarne af folk som tillhöra samma stam och religion som wi sjelfwa, emot ständarne af de heliga och wördade ställen, fom sett Christus födee, ti: de och uppstå. Nu om någonsin skola segern, ran, nåden och den ewiga saligheten till. falla dem fom gifwa sitt If för fin tro på Gud, för fin hängifwenhet mot cjaren och fäderneslandet. Det är skrifwet af de gam la fosterlandshjeltarne: 7 tron skolen j feg: ra7 (Hebr, 11: 13). Äfwen j ffolen segra genom tron. Wi såga er farwäl med wära böner och trons sinnebild. Fordom walfjisaa: de wår gamle wördnadswärde fader och företrädare Sergius, fom endast lefde för Ross.land, edra förfaders segerrika kamp mot Rysslands förtryckare. Den heliga bilden har blifwit förd i wåra regementen un der czarerna Alexis, Peter I och Alexandet I i de flora striderna mot tjugu folk. Må den helige Sergir bild äfwen följa er få fom en vant på de ständiga och mwerkjamma fördö: ner, hwarmed han för er beder dos Gud. Medfören och bewaren i edra hjertan csars profeten Davids segersjungande ord: I Gud är min räddning och min åra. (Ps. LXI). RETRANS RNA SANT Torg oc Hamnpriser i Stockholm den 5 Mars. Hwetmjöl, godt 2: 42 a 2: 43, sämre, 2: AR .: —— n —