Sejerlings men han skall ändå fara med att höra til de nya predikanteraa, fom rått innerligt grämer hans gamle far. — Rå ja! — afbröt Colding otäligt, — herra är ju af samma tanke som wi? — Reoj war god och låt mig tala til slut. Jag will säga, att fast jag icke tror det paslor Sejerling wore någon passande prest för Muakabyboarna, har jag hwarken mnilja eller mod att rösta på någon annan, och änau mindre utspionera hans företag. Hans far Har både wigt mig, här blef rösten wekare, och begrafs wit min saliga gumma, Har döpt och fonfirmes rat min fon, oh hans fon, har mångfaldiga gånger lekt med min, utanför min tarfliga boning. Nej, jag fan ide arbeta emot Honom. Nu år han fattig och betryckt, Har hustru och barna och något ondt wet jag i sanning ide med honom. — Rätt fader Ehrengren! — yttrade fru Colding. Mannen såg strängt på sina huslru. — Nå hwad kallar herrn det, att rusta fom han gjorde, når han låg i Upsalar Annat exempel hade han i fia fosterbror, och med en triumferande blick betraktade Han Darley. — Det år sannt — men nu mera met man inte ondt om honom. Han rumlar ic tef mer anständigt och skickligt, spelar ide en gång fort. — Ja, hwarföre? han har icke råd dertill.