det af att inom foten åsa personer af den klass, fom är fatt til föredöme och ledare i sedliahet och kriflig dygd för en rå och odil dad aUlmäånhet. Eugene swarade ej. Han stod drömmande lutad mot en blomferurva, och hans ögon stirrade rått fram. Ett lätt mola bortdref för ett ögonblick alla de otaliga små Cuvidoner, fom loao från hang wackra panna, och han kände i sitt bröst något, fom mar en flyktig skugga af owad fom är samwets qwal och ånger. Snart wäcktets han ur denna hpobehagliga dröm genom ett lätt flag På axeln. Det mar fadren, fom fom att föra honom til den sköna älskwärda bruden. pwarypå kunde min son i detta ögoablck så djupt arubbla, om icke på ea äkta mans dyra pliater? skämtade grefwe O—, under det han ledsaaade fin son till kullerstolen. Åh det war bara en bagatell! swarade Eugen och for med handen Öfmer pan: nan. — Han war nu åter fig lik, glad och lycklig. (S. L. T.)