cdakrionerne måstelt brist våä få tillräkkligt antal prenumeranter, som förut alltid fun: de påräknas i betydlig mån blifwa lidande på den förhöjda Stämpelafgaiften, äro TM: ningarne — fastän i färre exemplar bod till: gängliga för folket, som obehindradt läser dem — på det sätt att flere personer än förr förena sig om en och samma Tidning. Man ralar om inkomst för Statswerfet ar den förhöjda Tidningsstämpelafgiftien, men ben: na beräfmng måsse dock anses wara något problematisk, enär man desinnar, att då flera Tidningar, som i I följd af denna ökade be fattningen, ide kunde existera, måste twärt nedlåggas, förminskning i intraderna för Statswerket derigenom nödwändigr mine uppkomma. På owad sätt man betraktar penna orimliga beskattning, och hwad ändamäle dermed än må hafwa warit: få är den så i högsta grad obillig och allt för mycet be tungande, att den längefedan kallat öf ver fia allmänna opinionens skarpaste vom. Och för att bereda en rättwis återgång fil den lindrigare Tidningsstämpelu, hoppas man ett wederbörande ide spar fin möda, att framlägga kraftiga och slående skäl för den grundsatsen, att Tidningspressen är ett af den nyare tidens onndwilkligaste behof. Ala instämma deri att det år ide blott för der volitifa lifwet, utan fullt ut lika mycket för det sociala, industriella, kommerciella jem: te alla andra hufwudgrenar af materiell och moralisk kultur. fom denna Press är en of de werksammaste och nödwändigaste fanaler: na. Denna sak är för allmänbeten af ett få wåsendtligt intresse, att i samma mån, fom den är gynnad af allmänna opinionen doppas man att den äfwen skall omfattas och förswaras af representationen. Om den: na afgift wid n. w. Rifsdag äterbragtes till hwad den förat war, skulle otwifwelaktigt winsten för Staten blifwa lika stor, och far ran genom flere Tidningars eristerande ide förre, lika litet fom denna — blott t hier: norua på hos ett wisst varti förjwäfwade faran kunde blifwa mindre om ännu flere Tidningar mäsie förswinna och wika undan får den tryckande Stämpelafzgiftens skull, — en afgift fom ingalunda bedrar ett samhåsse iom gör anfyråf på att kallas humant och upplyft Blandade Amnen. Prof på ÄÅngermandisalckteu. Sytåän ve Brönoppe i Gothe ben zua S:v tember 1803. Mä förlaf, gunstiga Herrar och Frusr å wänner; Å Brupares nårmese sränner! Atter hä ä en gammal plegse, Som hä a så wackert å hålle sag wa; Så skullane föl låte få gåhligt, Så onkjeligt, så fåttig: å dåbligt, Om i en få grannen bröllops sal Ängen tohles fram ma a Brue tal: Å ätte Jag å gammal i gahln ÄÅrean fått silaka ur Båhln Så well jag så godt jag kan reste på å gripe mag an mag här hahnen nersätte ) för dom fom inte wete berätte Hura hä bars täll och gjeck Hiten hän Brugummen hän Brud fed. Fahlig få läng och tråkig hwa thin Bå i Resel å Junsel å Lin Utom hahnses Mämmå å Pappa Wa dår ingen tell å smekia å klappa Å fast dår flitigt lästes å spelt es GSå kändese ändå att nå feltes. Uti gnisthus, i habber, rå logen cllleslahns fattas en rätt trogen Som årke hjalpe å arbete dr ifwe Tiäfja kring i snjöhnum å raske och riswe ba va på pigen och drängja . Å — — Ffålt ledsamt wara å der i sängja! Så gaf en säg ut tell å wanore Han så wal som månnge andre Utet ådahlum neret tell Bothe Åder seck,n bot för sotä! . FR fat kampen hahnses mången natt. Bjöblene förbask ade spratt När dom skull ghwile unner fähla Å satt ofwer hagen ur gahla Så höllin sag nu inpå föta Och tyckte om tihn bär att förneta. ss sc b ee —————-—— -— —— ? ? 2 ?? ?? 2 8 —————-— Ä—.!.n.Z-0 —2——— — —