sjelswa. Som rens gald glanfer Cen tena blicken, deras röst eger en ren guldklang och de hålla den gyllene medelwägen mellan natur och koketteri. Men de wilja också hafwa allt af guld och anse allt wara af guld! Den åt hwitfen de gifwa fin Hand måste ega guld fom Kresus, åfminstone måsle ett gyllene Dis hang bänga i bang knapphåäl, eller on gy lene titel förgysa personens bly, vidare an: fe de falskt ordsrråk för äfta guld och taga den hycklade tärfloden för älta guldwatten. Denna ayllene tidsälder warar i 5 år. Tyr wärr bära fruntimmerna dessa fem guidfräns ger icke i sörnuftets mynt, för att som man wanligen gör, deraf präala sig en man; de söndervlocka dem till galanteriets oc fårän: gans blarguld och till charvie för swikna förs doppningar samt öfwerspända planers och önskningars sår; innan man wet ordet af är guldåldern förbi och silfweräldern tager fin början. 2. Silfweräldern. Då flickorna fyllt sina 21 år, då är gul det, glitterguldet borta. Den sörsta ungdo-. men år fin kos, oc silfweräldern begynner. Flickorna hålla fig numera ide dolda få: fom guldmedaljer saffiansfodral eller såsom Louisdorer i silkesbörsar, utan de börja att såsom silfwermynt blanda fig ibland folket oc kursera. Ånnu finnas god klang och wärde i dem isynnerhet om prägeln på myndet bibehållit fin ursprungliga renhet. Men dessa sju silfwerår begagna de till ett sjuärigt krig, hwaruti den ännu betydande armeen af skönhet od behag rycker fram mot den manlige fienden, hwilken tywårr liksom konung Fredrik ofta gjorde i fiudriga kriget, endast förskansar sig I ett läger, utan att funna lockas ut tid angrepp. Ostridigt äro flickorno, aminstone enligt min tanke, åtffmir: daft och umgängessammast i denna fifmweråk: der, liksom åfta kinesiskt thee efter andra på! fyllningen lemnar en mildare arom än efte! den förfta, vå det ännu har qwar den försia milda behöfwande kraften. Flickorna, hwilka i sin strålande guldälder likt jublande läkror swinga sig för högt i luften oc blott uppstämde sin fång för böj: derna, sänka fig i silfweräldern likt swalorna i regnwäder helt beskedligt ned utåt jordys tan, få att tillochmed en ide högwälboren hand fan fånga dem. J denna silfwerälder bafwa de den blygsammaste tanke om fig sjelfwa och hysa den första aktning för mån: nerna; man behöfwer blott aldrig så litet skaka på tillfällets träd och 7Fa:orden falla fom öfwermogna äpplen från alla grenar, naturligtwis talar jag om de ring.dewäpnas de ja-orden. Korteligen, under dessa sju år studera de humaniora. 3. Pläteråäldern. Nu komma de sju onda åren! Wårens guld od efter-vsårent silf ver äro borta; och flickorna börja bekläda sig med falskt sken! De upphöra att wara vikanta och börja nu att blifwa pikerade. De betrakta mankönet med förbittring. De felslaågna förboppnins garnes winättika gör hela deras lif surt: de blifwa ånyo tillgjorda och affekterade; hwarje man har nu för dem en posetiv och en ne: gativ pol; korteligen, de likna sphinxer, de fe, men klorna äro brampaktigt sammandragna. Nu börja de plätera allt, hår, kinder och hjertan. Deras kärlek och tycken äro pläterat nysilfwer. Silfwerblicken är lånad, tiden nöter bort honom. 4. Jernåldern. EEfter plå:erälderns sju magra for, kommer den store hungersnröden och alla känslors får: torkning. Trettiofemte året är menniffolifwets equator, som delar lifwet i den fyvlt: ga och nordliga hälften: den fydliga är till: ryggalagd, och på den nordliga blommar för flickorna intet paradis mer. De börja nu att skrifwa det jernhärda afskedsbrefwet till alla önskningar och förhoppningar; de foga fig i ben jernhärda nödwändigheten, de öfwerfem: na sig med jerntälamod åt tidens jerntand och uthärda så till den stora dagen, då guld, L1 0. A. sovr AGO mov kala an