jer mia. Mu sista koncert gaf jag här, der man med hånlöje och förakt mötte min gryende talang, från denna dag säljer jag den ide mera; i wissa fal har jag under dessa femton är undergått en ide obetydlig reform, i wissa icke, iy det jag täaker, Oct säger jag nu fom då, och fasl det år på modet art rodna och få ned Ögonen, når någon prisar wåra gäfwor, få erkänner jag, med tacksamhet till Gud, mi. na ... och fan jag genom dem för tatet får staffo någon en njutninasrik stuad, få skall det wara mig sjelf en njutning ... Med Guds bjelp skola wi blifwa lyckliaa, tilade han med rörelse; du skall mången aftonstund lyssna iill mina toner, då jag för dig mil bortsjunga Hwars dagslifwets prosa; jag mill inwiga dina barn, om de hafwa anlag derför, i sångens och to: nernas herrliga rike. Thilda, skal du försså mannen få, fom du fordom förstod gossen och vaglingen? Utan att swara, upysteg bon, och nedtog från U hylan en bok, font hon lade i hang and. — Min Edda, utropade han! den gamla får ra wänaen, min afstedsgåfwa til dig fortfor ban med wek röst. Denna bok Deribert, återtog hon, bar warit och år den slörsta dyrbarhet jag egt och eger i mitt hus.