ondt öfwer någon, ide en gäng öfwer Golds man, fom förskaffat mig få mången bitter flund. oelsa Thildel Dia Sor, Heribert. — Tag beflogar scrun, fade Goldman. våt oss ide förspanna tiden med ord! utörast påäftigt modren, wi mäe, kosta hwod det mil, dafwa pojken igen. Fru Gröndahl och Acra wånner hastade till den Djupt bedröfwade qwinnan, och säsom wanligtwis år falet wid utomordentliga tilfållen, war inom rägra minuter det lila huset öfwerfudt of menniskor. J en aflägsen wrå of rummet flod en ung sväd flicka, som dock drog fig genast tillbaka opch urpsökte en ensam kammare, der hon or sedd af aba, öfwerlämaade fig åt fia upprörda sinnesstämaing. Såg hwem fom wil, att han år en fåne, en dåre, fade hon halfhögt tl fig fjelf, så säger jag, att dan är lika klok som någon annan ... Ad, Goldman det är ditt met. Fyra mil från nossnämnde stad låg närmare Liuköpmg . mid en förre insjö, en wackert delägen derregärd; fiodan mar fer på morgoe nen, solen glåasle klar på den djurdlå bmmelen, och hennes slrälar föll i sicksack öfwer sjö och lunder, bwarigenom löfträdens fhatrterins gar så mycket bjättare afbröto mot hwarandra. Daagdropparne tindrade på gräs och blommor; foglarae qwutrade; allt i den yttre werlden wittnade om rörlighet och hf. På änaarae deromkring betade de wackra mänabrokiaa fre aturen, och ljuden af bHerdegogfarnes säfpiror blandade fia med de bewingade sångarnes fuls toniaa koncerter. Mot en sten under ett tråd mid stranden lutas rade en slumrande yngling, sitt trötta hufwud Ljusa lockar omgäfwo den böga pannan, de bis giga ögoabrynen sköto fig lärt tigsammans df: mer twenne djupt liggande, nu tibslutaa ögon; kinderna brunno af en stark feberrodnad, byn war solbränd och och armarna korslagna öf mer hang brön; mössan hade fallit af donom vc) låg bredwid hans lida knyte, de grå flår derna woro slitaa och fläckade, bröstet häfde fia wåldsamt, och de täta, hörbara andedragen mwittnade om en orolig sömn. F-På wägen utmed fiåkranden wandrade tivens ne mån, fom båda, att dömma efter det ottre stodo på aränsen af mannaåldern och en läng: re framskridande. Den ene af dem bade hunnit ett godt finde fram på femtiotalet; den andre, bmwarg anletsuttryck röjde den djursinnige tån: karen, närmade fig denna ålder. (Kortsy