nast glömma fina fordna missöd ee, utan förfus nade honom äfwen med det bittra minnet af begrätaa och ångrode förfedjer — och ban hade ersatt Henne fädernesland och alt. Men döden lade fin falla, isiga Hand melan dem. Den älskade maken nedlades på dödsbädden, och efter fyra weckors häftia siukdom lemnodt han eofa och tvenne barn ensamma qwar på från mande jordev. Den familj, med hwilken hon utreft, hade längesedan Återmåndt til Swerige. (Forts.)