aflagt flere besök och tagit dugtigt för sig, få att folket på gården insåg, att potäterna minskades allt för fort. Husbonden, en slug man, låt dä försöka ett medel att fånga denna tomtgubbe, fom han kallade honom, och detta medel lyckades öfwer förwäntan. Han tog twenne räfsaxar, sädana fom man fån: gar fyrbenta räfwar med och uppgillrade dem i potatesbingen, på de stållea han ans såg beqwämast för Mickel att komma åt Natten fom och Mickel skulle åter ut på rof samt fällde fin kosa jnst till samma källare — han kunde ju icke lukta till att man bee redt honom en särskild wälkomsthelsning — och började sitt förehafwande på wanligt sätt. Men hade icke förr börjat rumlat om ibland potäterna, än den ena saren satt Honom öfwer händerna. Ridd, bestört och fans ske litet förargad, började han att rulla fia omkring i bingen, för att om möjligt befria fig från den owåatade klämman; men rått fom det war, fatt den andra saren öfwer naden vå honom. ÖHan giorde förtwissade ansträngningar att slita sig lös, men förgäf wes. Dessa skorvioner hade fört godt tag i mister Mickel, få att det ide war få lätt att blifwa dem qwitt. Antingen nu någon stod på tur, eller i förbigående blifwit uppe märksam på tumultet i källaren må wara osagdt, nog af att alla i huset kommo i rös relse och fuano honom i hang fatala belås genhet. De igenkände honom mycket wäl; t) haa hade länge drifwit omkring och förs öf vat dolika snatterier, utan att någon gång få ut hifwa kommit rigtigt i fällan. Hus. bonden öfwerlemnade fig nu til fina egna betraktelser och öfwerwägde hwilken winst denna fångst möjigen kuade förskaffa bonom, Undtligenutropade han: Ack jo, stinnet! men hvem wil wäl gifva mig något för det? Det finns ju ej mera hår derpå än litet på hufwudet. Jcke heller war någon premie utsatt för fällandet af dylika djur; det år dumt det. — Men om jag ffule föra honom lefvande till torgå, utbrast han bes lutsamt, jag är säker att polisen, om också ingen annan tager honom; men det är före enadt med få många obehågligheter, och när allt kommer omkrina, fi kommer både jag och andra att få flera utgifter än inkomster deraf; det är derföre bäst att låta honom gå. Sagdt och gjordt, Mickel fick fig en liten upptufktelse för fin påhelsning, och fick gå fin wäg utan widare tilltal, icke en gång med mördultade lemmar. Han måste doc afgifwa högtidliga löften om ett bättre upps förande för framtiden, löften få säkra och goda fom en räf fan gifwa. (G. H. o. S. T.) s