den opinion i bränswinsfrågan, fom alt mer och mer börjar göra fig gällande iaom detta län: Ssom Red. behagade sända mig ett eremyp: lar af den i Kalmar Posten N:o 35 öm nämnda, af några patrioter i Kalmar stad uppfatta, petitionea till Hand Maj:t KIs nungen, få skulle det blifwa mig en får pligt att derunder få tecknade en månad namn. Alla mina underhafwande äro för det förta, emedan mitt hat till tid fuvericet werkat på dem, oaktadt den starka påtvydningen utifrån; men många andra äro äfwen på min fida och skrifwa nog under. Jag har bört durde drifna supare under fina rediga momenter förbanna bränwinet såsom upphofwet till de ras elände. Bränwinslagstiftningen I wårt föra fådernesland utgör ett föremål för medömkan bos utländaingen och detta med råtta; ty bränwinets syndaflod har redan fördränkt nog mycket af hwad heligast år: sedlighet, gudsfruktan, kärlek, huslig trefnad, moralisk och fysist kraft. Likasom de Amerikanske slaf. egarae med gisseln alltjemt förfära sina slaf war och med detsamma sjelfwa allt mer och mer siunka i menskligt wärde, likaså förfära en stor del bräawinspatroner sitt folk med bränwinet som medel, och sjunka sjelfwa icke mindre än de förra i menskligt wärde. Hwilka af dessa slafwar, gisselas eller bränwinets, äro beklaganswärdas måntro? Utan twif wel de sistnämnde, som ofta icke ens kunna frälsa sin själ. Men här gäller att handla icke att Haga inbördes. Konunaen bör weta sanningen — och han skall frälsa sitt folk ur förderfwet, medan tid år Detta måfte ligga i funas lighetens intresse, ty hwad storhet ffuue mål ligga deri, att slutligen regera öfwer ett för: nedradt folf! Jag wågar påstå, att brånminslagfiiftnias gens tillfyllestgörande förbittring, utgör Smene ffa folkets wigtigaste reform i närwarande tid. Genom enhet och en fast men ädel pos sition å folkets sida kan den winnas, och år den en gång munnen, fan mycket annat godt winnas på samma flärdfria fått. — Det berer ide få mocket på att hålla långa drar skande tal, hwilka ofta endaft äro fäfänglighetens foster, öfwergifna når de klingat ur, fom deruppe, att rigtigt känna landets mertliga behof, samt att med enhet, fal och wärdig hållning framföra dem till fonunga: thronen. CKC4A 8 i allmän (Årammatik oh Työska, wifa ett är göra lifa stora framssteg, fom n dom gjorde i de gamla prima: och s klasseroa; hwarigenom altfå rigtighe fördelen af en dylik ordnina i ämne trädande torde wara tillräckligt åde Ett annat tid den nya anordningeas talande förhållande är, att man y sätt fan med mindre fofinad och sior ring af Lärarekrafter winna det f målet. Wi wåga nemligen päsiä, at denna anordning möjlighet förefinn ned samma Lärarckraft fom hittills, underwisningen i alla rigtningar, f Regering och Ständer rimliatwis kur dra; endest sådane ätgärder widtagas igenom Lvärjungarnes malsmån tilföör att läta dem fullborda sin furs wid werket, i stället för ait fara åsiad ti demien så snart de inhemiat minimu att möjligtwis funna erhälla de sex bi betygen; oc hwartill studentexamen tande af andra kontroller i första är af nöden. Till de reformerade sktolornas ly inre förhållanden mäste wi äfven vrål färlek och wärma, hwarmed de lära gjort bekantskap med den nya lärof afwen omfattat densamma, oc hwil fes bewisa, att om ock den gamla skol ännu bar rågon skenbar pluralitet dlc rarepersonalen i Swerige — en ph som dock med hwarje är minskats — detta sin onaturliga förklaringsgrund att flertalet ickt hafwa någon prakti renhet of den nya, Man skall få emot detta wårt påstående åberopa d tidliga opinionsyttringen från GCarlf bwarigenom Lärarepersonalen der förmälde sig wilja återgå till k ning. Sakens utgång wid ifrågaw Lärowerk skulle emellertid på förhand förutspås af det bakwända sätt, hwar företoas. Först och främst tog man fi ligen före att införa fri ämnesläsnin lan och låta den gamla klassindelninger stå på Gymnasium, då det, såsom I wåra anmärkningar om Upsala skole hafwa yttrat, torde hafwa tillgått tr För det andra har man så litet förs anordna de särskilda ämnenas nödw succcesion, att man redan första började läsa ide mindre än 4 fyråf;! babylonisk förbistring deraf skulle uppi fan man lätteligen föreställa fig. I ord, dessa misstag äro så kolossala, a icke gerna kan förmå sig att tro, att s-Soeos nd SE 2242. — 2. 22 2