ordes klart och mnen til yttre n inträffad fnåa 18, då det tidigt im. 20 och 21 nåns ådeld ett Bonden olms socken, till: kreatur tibsatte mindre Boskap sålunda ned: warit brandförs n sisll. Mändag , deraf den del arefter resan forts U. Söndag mar åter blifwit ige rtill hafwa åna. i fin mån bi blifwit något inder några das rörande nåaot grosshandl. Båna olm skall hafwa Mehedeskogen skall a slagen, att han oder läfarewärd ttelser qifwa dock t Binfom mål borttagit hang säck men ej pers 1 och det fulna fer af följande Upsala, för den gonen anträffade skogen söderom ider granris dold handl! Bynsow af de i Fappe to likwäl bort t tjufwen begaags klackjern, och på s of en 18-årig w anflåldeg mwifis er allt det faf: häktades och ere och att han ma: mot Postiljonen ist de penningar 1 reraren Vange: Gynther. ågon tid sedan ren Langelius i s embetet infoms er landshöfding honom, och fom ringa mårfmårs ur wägen att för te redogörelse, indsböfdingarne Lutöfning få wår ssekreterare och vara tillräckligen pkommande strii klagsskrift är kanslers -embete. om omfånget af bör Kongl. Jus lI den rättighet de af ärendenas fen och domfto: et emellan före att i ena fallet ta tillbörlig aftå andra sidan ande af håg och nuntran, fom tns tningswärdt bes t och säåledes med det anfeende foni njuta, fom jag nu aftnina som wäl Maj:ts Justitiekanslersembete, för widtagans de af lämplig åtgärd anmäla den beband: ling, hwarföre jag, enligt hwad närlaade protokoll witsordar, gjorts från br landshöf: dingen oc riddaren Gynthers fiva till före mål. Efter att, på sätt härhos bifogade betyg utwisa, hafwa i 22 års tid, utan klander och anmärkning skött och förestått de flere mer och mindre wigtiga och onswarsfulla ordinarie befattningar, hwarmed jag warit hug: nad och deribland under hr landshöfdingen Åkerman i 7 ärs tid förestått och förwaltat härwarande landskamererareqbefattning, har jag nemligen mötts af det obehag, ätt af br landshöfdingen Bynthber erhålla warning för ådagalagd tjenfteförfummeife, hwilfen itöre: rad komme att ädraga mig fufvenfion, och hwilken åtgärd från hr landshöfdingens sida skulle wara tillkommen endast för art införa ordning dd) ffic. Nu förbigående den egna tillwitelse br landshöfdingen sålunda, ätminstone indirekt, gör föregående embetsförwaltning, som skulle under denna felat? ordning och skick, utbeder jag mig få anmärfa, att protofollet är i flera delar oriktigt och ie, oaktadt mina wid justeringen gjorda anmärkninaar, blifwit rättadt. Då jag emellertid tror safen, änskönt den blifwit genom protokollet fram ställd i möjligen wackraste dager, wara af beslaffenhet att uppenbarligen rättfärdiga min klagan; så will jag icke upptaga tiden med uppräknandet af de förelupna oriftig: beterna, utan lemnar answaret och tillfredsställelsen för od) öfwer desamma åt wedere börande expeditionshafwande och hans rättsfänsla. Jag har nu att tillse hwari den bestär. denna tjensteförsummelse, denna afwikelse från ordning och skick, hwarigenom jaa gjort mia förfallen tll warning och hot om fufpension, — en warning den förfta under 12 ärs extra och 22 års ordinarie tjenstetid, ffympflig i samma mån, fom den tilldelats en pers fon, hwilfen, enligt autentika intyg, ådagas lagt sällsynt ordentlighet och enligt fin förre förmans br landshöfding ÄÅkermans anbetdwitsord wisat ett högst berömligt ord: ningsfinne. Wid granskning af förhällandena wisar sig, att sedan berr landshöfdingen icke i embetet eller inför protokollet, utan wid enskilt samtal med mig under en bäftighet, föga lämplig i hans uppsatta ställning, anbefallt mig, som i detta ämne aldrig någonsin förut erhällit nägon päminnelse, att till en wiss dag, I a 4 dagar efteråt, hafwa till affändning med posten färdig en erpedition, rörande afwittringen inom Borasjö socken, hwaraf utskriften derförinnan borde kollationeras och underskrifwas af mig sielf od) utgjörde 162 ark, men jan, fom den tiden war sysselsatt med en mångd kuranta göromål fåfom, utom öfriga, marcherouter och ordres, m. m., ans gående bewäringens wapenöfning, 2:ne upps bördsinventeringar, i anseende till wederbör rande t. f. länsbokhällares i samma wecka skeende afflyttning från orten, landskontorets kalfulation öfwer landtränteri -uppbörden, hwilka göromåäl ej kunde åsidosättas, men för hwilkas behöriga handyafwande landsfamereraren i första rummet står i answars och ersättningsskyldighet, med tillkännagifwande af berörde förhållande förklarat, att hr landss höfdingens wilja skulle uppfyllas; derest det wore möjligt, men tillika uttryckt niin fars håga, att fådant ide låge inom möjlighetens gräns, icke ens om jag tillsatte nätterna, ders till jag dock ide ansåg mig skyldig, helst nå gon fara af en postdags uppskof ide kunde ega rum; få har, fastän jag i allt fall ämnade afsända den önskade expeditionen poftdagen nästefter den af hr landshöfdingen ut: fatta, hr landshöfdingen låtit, då denna fin: nämnda inträffade, infalla mig inför protofollet, fördt af hr landssekreteraren Eckhell, och genast utan föregånget hörande tilldelat mig den warning, hwarom protokollet förmäler, samt slutade med att på förhand för mästkannando fåret FCAUmAHO NANA till medhunnits, äfwensom tillkännagifwa de ofwan antydde hindren deremol, utan att bod detta på något sätt fick tid mitt redan de werka. Jaa tror att hr landshöfdingen Gyntber alls ide egt att warna landskamereraren, hsswars embetsfel kunnat och bordt å mwedere börlig ort anmälas, samt att han således felaftiat förfarit, så wäl deri, som då han på förhand dömt mig till suspension för ett icke begånget fel, helst i thy fall hr landshöfdins gen ej eger ådöma suspension. Jag trot widare att hr landshöfdingen fel: aktigt förfarit, då han ansett ett enskildt fams tal utom protokollet såsom ett embetsåliggande och likaså handlat oriktigt, då han trott fig ega, att enskildt oc) utan att genom fördt protokoll lemna tillfälle åt den undere orbnade att medelft refervation freda fig för följderna, förelänga en underordnad föntorgs chef, som wäl i första rummet känner och bör ordna göromålen, att bortlägga de kuranta ärendena, hwarföre denne i fin nämnde bes fattning framför br landshöfdingen anfoas rar, för att ombesörja ett annat göromål, fom utan all fara kunnat ett eller annat mweckotal, än mer en postdag uppskjutas, och bwars exvedition på förelagd tid skulle i alla ofwan uppräknade wigtiaa göromåls expedition werkat allt annat, utom ordning. Jag tror sedermera att hr landshöfdingen icke eger att anbefalla något, hwars uppfyls lande är omöjliat, och jag tror flutligen att br landshöfdingen handlat oriktigt, då ban emot sanna förbållandet antydt, det han skutlle nödgas för införande af ordning och skick gifwa mig ätskilliga befallningar, och än inet sådane, fom skulle lemnats ouppfylda. De enda befallningar, fom hr landsHhöfdingen gifwit mig oc) dem jag lemnat utan efterlefnad, skola, fruktar jag, wid ett nåt mare bedömande finnas sakna all syftning åt ordning od skick. Den ena utgjorde en tillfägelfe åt mig att underskrifwa de resolutioner, som skulle uts färdas i det ämne, hwarom närlagde prötde kollsutdrag bandlar, men hwilken resolution br landshöfdingen sjelf, änskönt ärendet ins för honom, ej inför landshöfdin ge-embetet föredrogs, af för mig ofånd anledning ej mille underskrifwa. Denna tillsägelse funde emedlertid, och då, utom det att beslutet efter min tanka war olagligt, detsamma, såsom under hi landshöfdingen handlagdt, ej lagligen borde af embetet utfärdas, icke af mig efterkommas, helst hr lonegöfingen nekade mig att i ämnet föra protokoll, och der redogöra berörde anledningar, hwarföre jag wägrade deltaga i beslutet. Följden blef, att beflutet war fate tadt hwarken af landshöfdingen eller landås höfdingeembetet, men att det ide deftömins dre utaick i förm af protokollsutdrag, under skrifwet af br landsfekreteraren Ethel; och tryggt fan man wäl säga att icke åsyftade berörda befallning införande af ordning och id. Widare anbefallte mig br landshöfdingen i stränga ordalag att åt honom utanordna detta ärs första löncqwartal, änskönt detta borde såsom begrafningshjelp aftjenas och utanordningen således skulle utgjort en tyd lig lagstridighet. Denna af mig ouppfyllda befallning, gifwen af hr landshöfdingen i ett ämne, der han war att anse såsom part, mwis far att br landshöfdingens befallningar ej alltid an gå ordning och skick. Att min wägran i berörde fall war laglig, wisar emels lertid Kongl. Maj:ts sedermera gifna beslut, fom afslog hr landsböfdinaens gjorda supplique om frihet från begrafningshjelpens afs tjenande. i Om i afseende på afwittringsärendenas långsamma och ojemna gång, hindren endast läge i en eller annan postdags, ja till och med weckors och månaders uppskof, så för. tjente hr landshöfdingens nit allt loford; men framtiden kommer nog att utwisa ati orsakerna till detta bedröfliga förhållande få kAk. nS