minstone med ordnina förwalta fandsfamererareembetet och då jemwäl utt nu ifråga warande afseende något annat ide liager mig till Taft, än att jag ide kunnat mot all möj ligbet fullgöra en gifwen omotiverad enskild tillsägelse; få torde sag också ega fog att bos Kongl. Maj:ts justitiekanslersembete anhålla om beifran af hr landshöfdingen och ridda ren Gynthers ifrågawarande mot mig tafte tagna felaktiga förhållande; på det jag dyr medelst måtte funna aftwå den fläc br lands böfdingen fatt på min af äldre aftade förs män för ordning wäl witsordade ticnftemanna:bana, ty jag wågar tro att om förmån anfwarsfritt få utan allt skäl förfördela underordnade, dessas tjenftenit skall förslöas och sådant lika menligt inwerfa på ärendenas gång, fom det Tulle ega en motsatt fördelaktig inwerkan, om genom ett foaligt och aktningsfullt bemötande i enliabet med instruktioner förmän gåfwo de underordnade, fom sädant sörtjeate, en rättwis uppmuntran till fortfatt nit och möda i tjensten. Att få med våminnelser bemöta den förs klaring fom häröfwer torde komma att ta fordras, är slutligen min ödmjuka begäran; och torde min klagan destoheldre wiana af: seende, som den ytterst ci afser annat, än att lagligen få utredt huruwida jag werkligen begått fel i embetet oc att i sädan händelse underkastas det answar fom lagligen bordt följa och af behöria auktoritet stadgas. Hernösand d. 14 Augusti 1852. Jac. Wilh. Laugelius. Då det i landskamereraren Langelii Ela: goskrift äberopade protokoll, som i föremwas rande ärende förts å landsfanfliet i Hernösand den 10 sistl. Juni af t. f. landssekreteraren C. A. Eckhell, blifwit till riktigheten i wissa delar ifräågasatt, få finna wi äfwen lämpligast att här meddela detta protokoll i sin helhet, warande detsamma af följande innehåll: Efter det herr landskamereraren J. W. Langelius blifwit förekallad och nu fig infun nit, tillkännagaf herr landshöfdingen att fom han, med ledsnad, erfarit, att, oaktadt flere päminnelser samt oansedt hr landskamereraren förliden wecka erhällit befalniag derom, att erpeditionerne, hörande till Borgsjö af wittringsförrättning, hwaruti utslag redan förlidet är blifwit uppsatt, borde sedaast red gårdagens post til wederbörande affindas att behörigen kungöras, ide blifwit åtlydd, ban funnit sig föranlåten att inför protofols let affordra hr landskamereraren förklaring öfwer en få beskaffad underlåtenhet, hwilken förklarina han alltfå nu uppmanade br landss famereraren att afgifwa; och yttrade, i ans ledning här, af hr landskamereraren, att han funnit fig förhindrad att fullgöra denna ber fattningaf skäl dels att den s. k. kalfulationen borde afgå till wederbörlig ort i dessa dagar och fordrade hr landskamererarens fper ciella handläggning, dels att, i anfeende til t. f. länsbokhållaren och ombudsmannen wid länets brandstodsinrättning Hagmans jem: wäl i dessa dagar förestående afresa hr lands: kamereraren erhållit en tillöfning i de dere förutan många och hopade tiensteärenderne, i det att hr landskamereraren måst med ho nom deltaga i erpedierandet af åtskilligt hör rande till Hagmans förenämnde twenne bes fattningar, dels och flutligen att hr tandsfar mereraren på den forta tiden från det han erhöll tillsägelsen om hwad han hade att i ofwanberörde hänseende iakttaga, ej kunnat medhinna att kollationera de redan färdig skrifna expeditionerna och redigera den reser vation, han wore sinnad afgifwa emot förenämnde afwittringsutslag; tilläggande herr landskamereraren, att, ehuru han insett sitt åliggande att stäla sig till efterrättelse hr landshöfdingens gifna föreskrift äfwen i bes rörde hänseende, han dock ide åt befallningen egnat den uppmärksamhet, han warit dens samma skyldig, egentligen derföre, att det fås rat hr landskamereraren, att flera af de tillsägelser hr landskamereraren fätt mottaga Umut t. Aasss, t ftarm af hefassninaar?. — — — —— —— — —— — äuv7-—k— . ——