DÅ prinsen fatt fången i Ham, hade jag den lockan, som många andra afundats mig, att gonna hang flykt. Jag maste säna er, herr öfwerste, att jag vid detta tillfälle stod på post. Prinsen gick förbi mig, förklädd tid murare och med ert bräde vå axekn. Då jag såg honom komma, märkte jag genast, att den ankommande icke war någon annan än prinsen sjelf. Detta giorde stort intryck på mig. Jag wände mig om till wenster, viftade min uppmärksamhet åt annat håll och gaf sålunda den förklädde arbetaren tills fälle att utan binder passera. kör min försumlighet fit jag en månads arrest. Jag fan med wittnen styrka, att jag warit i stånd att hindra prinsens flykt, om jag hade welat. Men det gladde mig ine nerligt att fe honom fri.