wa ofarbara — synnerliaast der bäckar och wattendrag, likasom om måren började lossas från isbojorna hafwa fina utlopp. Efter jul inträdde åter en skarp köld, fom strart efter Ryårsdagen afbröts af en hastiat päkommande töblida, hwilken likwäl inom ett dygn uppbörde. Jntill denna tid hade man icke mera snö, än bwad som behöfdes för landtmannakörslor och ulfarter med åkdon. Ungefärligen i medinm af Jan. månad inträffade härutianan en så betydliat märkbar förändring att naturen tyck: tes hafwa antagit helt annan gestalt. Mulen och töknig atmosfer, fom nu på lång tid in swept solen i dunkla och tjocka molnskyar, med nästan beständiaa snöfall — storm och yrwäder, fom ännu fortfar, ha gifwit naturen ett Sd8ligt och wemodigt utseende: Skoqen är ins swept i en få tjock och tung snöskrud, att tops parne af tråden böja fig ned till marken; gårdesgårdane äro fnart öfwerhöljde af suö, fom nu har ett ansenligt djup, så att wägarne med störsia fwäriahet funna hållas öpona och far: bara emellan byarne, hwilka under denna tid icke haft kommunikation med hwarandra, utan warit likasom Departemeaterna i Fraakrike spärrade i beläarinastilständ. Under det natus ren sålunda warit i uppror har en ganska siräna och bister köld merendels warit rådande, och flere dagar varierat emellan 30 a 400. Man bar all anledning befara att af de många olyckliaa brödlöse uslingarne, som swältade och illa klädde, under denna tid befunnit fig mans drande på de af snö uppfybda wägarne, något menniskolif blifwit offer för köldens äwerkau. Wäderlekens Jariationer emellan tung, fuktiq wäderlek och bister köld bar haft ett menliat och sjukliat inflytande på hälsan hos en mängd menniskor, hwaraf några afsidit. Genom döden Har en aktningswärd medbors gare inom wårt samhälle nyligen gått bort til en annan werld och hwilken förlun af många beklagas. Han saknas af ala men synnerliqast af de fattige, för hwilkas räddatna ifrån hungren8 nöd under de hårda åren han under lif8: tiden ajordt många frikostiaa och ädelmodiaa uppoffringar, säom då han år 1849 til de fattigas disposition till församlingens pastor öfwerlemnade en större summa venningar, fom i mon af behofwet utdelades bland socknens nådlidande. Han begagnade alla möjliga tillfällen til wälgörenhet emot de fattiaa, hwilka nu, sedan denna gifware och menniskowän, fom all: tid i tyfihet gjorde sådane uppoffringar och för undwikande af utrop och offentligt beröm, bes gagnade anonymiteten, blifwit af dem känd, med förenade bedjande och tacksamma röster öfwer den bortgångne nedkalla himmelens måls sianelser. Denne aktningswärde och nu admänt safnade medborgare, hade wid den tid då Wilhelmina församling uppbyade fin nya kyrka, utom det han på wanligt fått deltog i fyrkobyggnaden, förärat detta wackra tempel en på hans befofinad förfärdigad altartafla — uppgås ende i wärde til 500 rdr bko — ett Monus ment, fom hos församlingen altid kommer att i framtiden förwara minnet af den ädle gif: waren. Det medförer alttid en ljuf tlfredgs ställelse att få antekna och tid publikens fånnes bom öfwerlemna få ädelmodiga drag fom i hfs: tiden utmärkte den hådangångne ädle menniftowännens karakter och handlingar. Denne man war den i lifstiden benämnde Kyrkowärden och Nämdemannen Christoffer Christoffersson i Dahlasjö och Wilhelmina socken. J anseende ill sjuklighet uppnådde han en ålder endaft af 51 år. —se. A2A223: — (Jasandt.) BFr ——— ———