III. En djerf anläggning, Hjalmar Blide beråttade i forglig ton om majäfwentyret, fom afbrutit hang bana, och slutade berättelsen med dessa ord: Efter detta äfwentyr öfwergaf mig lyckan för altid. De följande åren hafwa warit en fortsatt kedja af felslagua förhoppningar. Det har, som man säger, gått utföre hela tiden. ö — 5 lifwet, liksom på landswägen, min bror, är det slundom utförsbackar, siundom bär det uppåt höjderna. Men man kan trösta sig dermed, att backarna omwexla. Har det burit långe utföre, få bår det snart uppföre is gen. Minns du wårt första möte? — Jag minnes det nog. Då hade jag min första motgång, men det war en obetydlig bet. Nu försöker du förgäfwes att ingifiwa mig någon förhoppning om ett bättre. — Ej blott förhoppning, utan werklighet. Berätta mig för ro skull, hur du minnes wårt första möte; jag har glömt det. — Det war derborta på landsbygden, der wi hade regementsmöte. Jag hade fått snäsor af öfwersten, och likwäl hade jag icke förtjenat dem. Alla mina kamratet, woro mig obekanta, alla sågo få främmande på mig, oc) fom jag inbillilade mig, föraktliat. Jag hade ingen för hwilken jag kunde beklaga mig, och kaflade