UID HA tftnmftmHURÄT DIHUULöIJ)LT! VJ, Råd )vilfen åsigt fom helst, till oh med anse parsamt utdelande af karaktersfullmakter i nonarkicr wara ett lämpligt belöningssätt oh utwäg att uppmuntra; få måste man i tla fall göra rättwisa åt en princip, hwars jJufwudsakliga syftemäl är att tillfredsställa in länge uttalad opinion. Adelskapet åter är en institution, mot hwils en tidehwarfwet förklarat fig, och hwars illintetgörelse förr eller sednare, såsom drifs hjul i statsmachineriet, man kan förutse och beräkna. Frågan är endast hwilketdera må anses riktigast oh mest statsklok: antingen att lemna sjelfwa institutionen ät sitt öde att smäningom sjelfdö, eller att faktiskt widmaft hålla henne, så länge hon grundlagligen finnes till. Konung Oscar har omfattat och konseqvent genomfört den förra åsigten. Afwikandc från de monarkiska sedwanorna, förlänade han icke adeliga wärdigheter ens wid sin oc) fin gemåls kröning. Det war ett höge tidligt, i handling, faftän ide med ord uttryckt tilfännagifmande, att adelskap under hans regering ej, skulle utdelas fom nådemwedermåle. Ett enda undantag har härutinnan bittills ägt rum, då herr Sandströmer nos biliterades men förfett bestämdt ändamål: det att på riksdagen 1847—1848 utweckla och förswara ett skattejemkningsförslag, uvpgjort af en kommittce, i hwilken han warit själen. Om derföre vå en gång Oscar I efter åtta års regering började begagna fitt pre: rogatif och 73 S:ns Regeringsformens beftäms melser samt utdela sköldebref, skulle sådant wäcka oerhört uppseende och bli ett outtöme ligt och ömtåligt ämne för bittra twister mellan vartierna. När denna fonungsliga företrå desrättigbet ide utöfwades wid det högtid: ligaste af alla tillfällen, kröningen, finnes under wanliga förhållanden inte fom lämpe ligen egnar fig till utgångspunkt åt ett förs ändradt handlingssätt i förenämnde afseende. Jag trodde alltså ej ett ögonblick på Hwiff ningarna om åtskilliga adeliga utnämningar i anledning af det kongliga barnets födelse och dop, fastän man till och med namngaf kandidaterne. Sålunda wille man weta, at. grefwediplomer skulle tillfalla Baronerne Stjerneld, Palmstjerna oh von Kremer, General Lifren, Presidenten von Hartmansde dorff oh Kammarherren Nils Tersmeden skulle nämnas till Friherrar: och att Förste Hof-Intendenten Welin, General-Intendens ten Söderberg, Öfwerstarne Lowen och Has elius, Kongl. Bibliothekarien Arwidsson, Professor Nordström samt Advokatfiskalen Rydqwist skulle nobiliteras. J förbigående kan jag ej underlåta den anmärkningen, att Adeln sjelf i närwarande stund gör allt hwad af honom beror, att främja planen om riddarhusets förfminnane de såsom statsinstitution. Sista rifgdagsbdes slutet är i det afseendet särdeles betednandes Det är underskrifwet af tre — säger I — Grefliga capita (Lagerberg, Lagerbjelke och Snoilsky) samt en Grefwe, en Baron oc en Adelsman (Herr Samuel von Troil), ful mäktige för tre andra Grefliga familjer: summa fer — 6 — Grefwe-åtter reprefenr terade. YÅtterligare 18 Friherrar och 44 As delsmän: inalles 68 personer af en samlin fom mellanät öfwerstiger 500. Min lilgiss wenhet för riddarhusets waära minnen är ör stor, att tillåta mig namn för namn år fävliggöra hwad flertalet af dessa 29 mär ger på intelligensens och det medborgerliga anseendets wägnar. Blandade Ämnen. Leppwirta. Suometar berättar från denna följande Haaifka händelse. J Ros