Rå få, hejsan! låt gå! nog du åka skall få om min Zulma fig annars år lik. — Trän och buskar, i takt, genom osynlig makt, dansa snällt wid den glada musikHög och stolt, alwarsam, der en barrskog står fram med abongeperuk, pudrad få grann. Känn parfymen så fin! det är wår medicin, hår på landet behöfs ingen ann. — Under granarnes wård flår en torpare-gård, fom en diwerg ibland jättarnes tropp. Han får lugnt hår och tryggt, alt år pyntadt och snyggt, och ett rönmola ur fforfien går opp. Det år jul må du tro. och i torparens bo: derför gården få siädad och grant. Barnen bvaga i fnön, men i andakt och bön sitter mormor med bibeln i Hand. Men det mörknar i hasf, blott ett ögonblicks rast,