ungeu för IVe 138351 bestämdes .. 15: 36. Q. 13: — Ö. 15: 36. . . 1. 34. Ö.. 69: — .. . 57: — (0: PI November. Sdag och Fredag så, att wi nu Med föret och , Att de wågfaels hjuldon. ntagen, ur Hu d notis om fjöatt handl. herr a, skulle hafwa r ogrundadt, c) har lossat fin ider resan fran elen af dads )et och hwarför as en ide vin nkrider och un: lera förspörjes mtalas, att ffottröm, härfran k med 5 a 600 och hafra från eellan den 28 och Söderhamn cf är bergad och , Men huru det a owisst. Det i Hamburg till m nu först fom: ill den kraft och r Petres urfful: a. RyYrt Allwar omid nyfterhetsd: e finna, janehåller suina i sak, men dla insinuationer , dels och ett oc kyllningar, fom i lsen icke finnas. ock att förutse, derliga anmäårtks i Allwar och sta Tidningar ykterhetsmötet 851. t den långe förs derbörlig ort att illandet angåcnde nöte, så kan jag nade artikel; ty, tig sjelf, får jag kallade tromwår: icke warit siyrd af skadeglädje. säsen, hade ryf: och det hördes ville infinna fig, innehöll något älan af S. DH. det fördömda. owad det öfriga beträffar, neml. att jag en gång tillförene gjort mig min: dre wäl känd i afscende på urkeerhetssaken och att jag wågat denna dagen undfägna dem jag inbjudit, det beswaras sålunda: Att det förra mäste säkert wara ett tryåfel, och skulle heta: mycket wäl, i stället för Cmindre mål känd, och att denne Petre tarfsligen undfägnat dem ban ivbjudit, det täcktes referenten och den trö: wärdige berättaren ursäkta i fall motsatsen bort äga rum hos och af deras mettlåje.! Holm den 1 Nov. 1851. Carl Wilh. petre, Cap. Pred. Till den anmärkning, under rubrik ECrempel på böner? 3c. fom efter utrymme in: flutit i denna tidning och hwaraf slutet i näst föregående Å:er, bade Red. wisserligen bort bifoga nagra ord och derwid uttröcka dess egna åsigter om det förslag som ins. behandlats men då hwarken tid eler utrymme sådant medgifwit, wilja wi fortligen widröra detta ämne. Red. anser 1:o ins. titel exempel på böner, med hänsigt på förflaget, wara den mest lämpliga. 20 torde I fragawarande förslag (kanske ett syskonbarn med hittills upprättade representations förflager) föga funna antagas såsom andwändbart till hwad det är ämnadt; ty nog borde det finnas något mera passande i Bibeln att wälja vå, än hwad fom framfrår i förflaget, hwars innehåll på ätskilliga ställen me ra lifnar historiska fragementer, än anderika, Christliga åsigter. Sasom stöd för dessa vå ra omdömen: ma wi här citera några ord som förefomma i den tredje i förslaget frame ftällda bönen för Juldagen, som är hämtad ur Uppb. 21: 10—27, där det bland annat cter: OÖstantill tre portar, nördantill tre portar, sunnantill tre portar, westantill tre portar. Och stadsmuren hade tolf grundwalar, och i dem de tolf Lammets Apostlars namn. Och den, som talade med mig, hade en gyl lene rö, der ban med mäta skulle staden och bans portar och hans mur. Och staden lige ger forkant, och hans längd är få stor fom bredden. Och han mätte staden med rör, tolf tusen stadier. Och hans längd och bredd och höjd äro lika. Och han mätte hans mur hundradefyra och fyratio alnar, efter on men niskas mått, fom ängelen hade. Och def murs byggning war af jaspis; men sjelfwa staden af klart guld, lik rent glas. Och stadsmurens grundwalar woro priydde ned all dyrbar sten. Första grundwalen war en jaspis, den Andre en sapbir, den tredje cn calcedonicr, den fjerde en smaragd, den femte en sardonir, den sjette en sardis, den sjunde en chrysolit, den attonde en bergyll, den ni onde en topazicr, den tionde en chrysoprass, den ellofte n hyacinth, den tolfte on amethist. Och de tolf portar woro to:f per. or, hwar för sig; och hwar port war af en perla. Kunna wäl sadana underbara öd swor fattliga berättelser fa benämnas: bön? Den resp. läsaren torde bäst inse orimligheten häraf. Poft:Ekriptum. ). Ref. undrar med många andra, om utförandet af NReatfter-eitationerna kommer att I efter Garl Xil:s Bidelupplaga; eller efter den för snart 80 år sedan etablerade princip, enligt hwilten proföfwersättningen af nya Testamentet först uttom år 1780 och sedan år 1816. samt sikafsedes pot Ar A at niom, krenturom, foglomen, korpungi men, planenom, skvrstenenom, minom, tinom, thessom, gladan, hologan, enom o. m. d. samt utan de tofflatinffå eller latin-tyffa construttionerna, der afwen den läskunnige och upvmärksamme, som ej fån rådfråga ort ginalspraket, ofta mafte stanna i willvådig bet cc osäkerbet om nominativus och accu sativus eller subject och object?! Och ändock will man, att folket skall läsa Bibelcn flitigt, uppmärksamt och andäktigt, samt första hwad det läser. Hwarföre böra då sa manga formella hinder, hwilka bos mängden icke allenast äro grand, utan och bjeskäar i det swaga förståndsögat, hafwa privilegium på bestånd, i synnerhet för barn och ungdom? Förhållandet är föga bättre för en stor mängd bland medelaldrige och gamle, de der, besynnerligen hwad förät drar i allmänhet angår, fu ide må misiunna sina barn och efterkommande att läsa Bibi fen på ett för dem lättaft begripligt sprak? Eller männe endast Guds ord är bundet wid sprakformer ifrån bedenhös? — — — Ref förordar ingalunda en annan ytterlighet af modernt ordprål och språk ; men det fun: da wettet och den bildade smaken ger nog det bästa medium och utslag. Afwen af de sansade bland sjelfwa läfarne, fom pröfwat och tröttnat wid otillförlitligheten och motsägelsen i en hop löpares utlängningar efter s. k. drift, ofta utan allt afscende på förnuft och skriftenlighet, har man hört yttras: 7YLI skulle i wåra ande liga angelägenheter gerna och heldst läsa Bibelen; men der äro så många obegripliga ord och otodliga meningar, att wi måste söka förklarqre och förklaringar, ehuru wi ofta ej finna of klofare eller bättre än förut, bwars fen i trons kunskap eller trons utöfning. Hwem kan ock undra, om både Bibellags ning och Bibelen sjelf hos mycket godt fult, som annars både på förståndets och bjertats wägnar stulle intressera fig derför, ofta faller i afsmak och misseredit? Och hwems är ofta felet? Manne bokstafwens, eller andans? Sant är wäl, att en reformerad öfwers sättning ej fan göra allt för alla, Men troligen, ja sätert, skola i allmänhet nio ställen ibland tiv, ätminstone fem ibländ fer, derigenom blifwa nöjaktigt klara, utan widare förflaringar och förklaringars förflaringar, för hwar och en, som kan läsa rätt i bok, samt förstandigt fatta de enklaste meningar och solflaraste sanningar? — Mycket wuns net, modet wunnet bade för läsare och lä rare! Gnfstaf I lät göra det bästa, fom den ti den förmadde äfwen i sprakwäg. Och må bår tillämpas Apostelens kända yttrande: söm det förfta hade warit fullfomligt, få bade man ej beböft söka rum för ett annat eller bättre. Gustaf II förjde drifteligen för Bibelordets större och större klarhet på swenska. Carl Xil:s Bibelupplaga är bast fänd. Men hwar star skrifwet, att den fule wara ett ewinnerligt noli me tangere eller ett hon plus ultra i form? Gustaf HI wall signas armmstone för fin fyråfevatrivtism äfwen i afjcende vå Bibelen eller Sfwirfärts ningen deraf. Och att konungarna efter bonom icke särskildt nämnas eller utmärkas har fin anlcdning äfwen deruti, att de blott bes höft följa och lata realisera bang hufiwudprincip, hwilket ju oc i allmänhet stett, fastän Carl XIV af cönsideratian ad ål