och näringsfrågor? wittnar likaledes samme Konungs Bref af år 1555 (aftrockt hos Strelow, Guthil. Kronike sid. 266, och riktigt i hufwudsak, men kullständigt hos Krag och Stefanius, K. Christian III:s Hist. II s. 234), der förnyadt förbud utfärdas för utförjel från ön af vic: tualier i allmänhet, der rättigheten för utländsk köpman att handla wid Oftergarn och Burgewik inskränkes till 4 weckor, men rättighet medgifwes åt Wisby Borgare att besöka samma hamnar bela äret igenom; der det ftadgas, art Hoburgs och Eke Ting skola föra sina tillåtna warot til Burgowik; Kräklinge oh Garda Ting fina waror till Ostergarn, och att alla de andra Tingen skola hafwa deras handel med Wisby Borgare. Om Bönder: nas jeglats blef i samma bref förordnadt, att de i Hor burgs Ting ide skulle få hafwa fler än ett skepp, i Hablinge Ting ett, på Östergarn ett, i Rute Ting ett, od) på Fårö likaledes ett, och att de icke skulle få segla annorstädes än i förenämnda Ting, och skulle hwarje skepp dock ide wara större än 8 eller 10 läster. — När här: till kommer allt det förtryck, fom just i afseende på hans del och näringar utöfwades från Wioborgs Slott, af Konungens Länsmän, Riddare, och Landoknektar, samt af Landtjogdar, Hamnfogdar, Landoskrifware, m. fl. hwilka sjelfwa plägade bruka for köpenskap till lands och watten, jamt slutligen det för allmogens både ekonomi och sedlighet förderfliga s. k. Herregäfteriet, öfwer bwil: fet allt mångfaldiga klagomål aflåtos, och fom och wid särskilta tillfällen de jure ajskaffades, men hwaraf mycet det oaktadt de facto fortfor (såsom t. ex. Kon. Christian IV:s bref af d. 8 December 1619 m. fl. Kungabref och urkunder utwisa); få synes i sanning den offictella (iNya Handl:r rör. Skandin:s Hist., 19 dn aftrytta) Mes lationen om GSotland (år 1652) sanningoenligt bafwa skildrat tillständet på ön, Då det beter, att bland orfas kerna till allmogens tråfade fattigdom warit, att den uns der danska tiden af landets betjente warit få illa hands terad och med många nya pålagor, utom def pligt, bes tungad, samt att de herrar, fom af danska kronan för: paktat ön, haft fina tjenare liggande mid alla hamnarna med waror, under det att handeln med Wieby Borgers skap war allmogen förbjuden, o. s. w. Emedlertid prisa RA åfwen den danska tiden såsom öns urgam: la frihets tid, såsom en tid, då de ofria åfigterna i handels: och näringsfrågor, hwilka sedermerar (— naturliatwis under swenska tiden! —) gjorde fig gällande, ännu icke funnit fin tillämpning (fid. 3). Och om det, mot al förmodan wore tänkbart, att någon enda af de herremän, fom undertecknat petitionen, skulle på werkligt allbar prisa Gotlands danska tid och dennas junkerliga rättigheter öfwer allmogen; så måste det dock wara en sjeliklar sak, att ingen enda af sjelfwa allmogen fan prija den, hwadan ock det förhållande, att få många ledamöter af öns bondestaånd utan reservation undertecknat betitionen, tyckes wara ett nytt bewis, att de icke tagit reda på def innehåll. (Foris.) !.................... Ä