— —F-xSi—OO—— ä e— ————— —— Riksdagen. Ekonomiutskotteto betänkande i polska frågan förewar i alla stånden sistl. Lördag och gaf anledning till utförliga disknssioner. Alla woro ense med utsfottet att de wäckta motionerne ide borde föranleda till någon ålgärd; de olifa åsigterna rörde endast utskottets motivering. Enär denna ansågs swäfwande, och utomlands en mängd ryfs ten blifwit fatta i omlopp om Swerges krigolystnad, få ansågo flere talare nödigt att några bestämda och fredli ga om inlades i motweringen. Sålunda förefleg frih. Tersmeden hos adeln ett beslut af ungefärligen följande innehåll: att ståndet, hysande tilljörsigt att K. M::t ide lärer underlåta att enligt folkrättens och mensklighetens fordringar på diplomatisk wäg samwerka med andra mag: ter för Polens återupprättande, men likwäl fortfarande söker att uppehålla freden, få länge det är med wart tjelis bestånd och wår heder förenligt, måtte finna molionerna till ingen rikete ständers ätgärd föranlda. Detta före flag antogs med 125 röster emot 35. Ulti prestestandet föreslog d:r Lindgren ech i korgarestandet hr Ekman en likartad men ännu mera fredlig motivering, fom i det förra ståndet gillades med 27 röster emot 19, men för: kastades i borgareständet med 37 röster emot 27. Bons deståndet likajom borgareståndet godfände ulskottets betäns kande utan några tillägg, dec gjordes få wäl i dessa fom i de andra ständen anmärkning emot de ord hwilka funs de tydas få fom om ständerna icke hade petitionorätt rös rande utrikes angelägenheter. — Det anmärkaingswärdas ste i dioknosionen war de upplysningar, som mutfeöministern lemnade om swenska regeringens werksamhet tili Polens förmon. Man kan åtminstene ej beskvolla dens samma, för att i dera hänseende hafwa lagt händerna I kors. Twärtom finner man ar hr grefwens framställning att den icke ens afsaktat uppmaningar af stormakterna att i Petersburg göra framställningar till förmen för Polen, utan att swenska Ukabinettet sjelft på egen Hand gjort sådana, icke blett en utan twenne gånger; den första gången redan d. 16 Mars, saledes förr än fragan första gången war rå tal inom riddarhuset ech andra gangen d. 7 April, eller tre dagar förr än de tre stormagternas noter aflemnades i Petersburg. På den fednare förifz welsen har ännu ej kommit swar, men torde wara att förwänta innan fort, då Rossland redan bevarat nvfs nämnde magters depescher och till och med Journal de S:t Petersburg intagit sawäl dem fom swaren. Det mest framstäcnde i diokuesionen inom standen mar rifsardiwar rien Nordströms yttrande, tom en historisk öfwerblick wisade huru Polens återställande är en ständigt återkom mande europeist fråga, fom wäl ej fan falla man en lycklig lösning. Han wisade äfwen huru det i omwäjendte lig mon är Englands skuld, att denna brännande fråga ännu är oafgjord. MNRår år 18534 Krimkriget förbereds des, och underhandlingar öppnades om Osterrikes deltagande deruti, förklarade, efter hwad numera är bekant, Osterrike, wäl inscende att kriges rätta plats mar wid Weichseln, sig beredt att pa detta wilkor deri deltaga, om en arms af 100.000 sranemän och engelomän ör werfördes till Galizen, på bwars afttädande de äfwen wille ingå mot ersattning i Donaujurstendömena; men denna plan föll då för Englands betänkligheter derwid. Åtet efter Swastopolo fall gjordes till England samma förflag af Frankrike, med förklarande, att krigets forts sättande, maste hafwa ett högre, ett europeiskt mål, och att i detta hänscende ett större ej funnes, än Polens åters ställande. Lord Palmerston erkände då förslaget stora wigt, men tegärde tid för definitivt hvar och om detta dröjde, afslöts freden i Paris.