Jurikes. — Garibaldi möte i Stockholm. Med anteds ning af den i tidningarne intagna uppmaning somlades den 23 Sept, i nedre Börsfalen ett stort antal personer, hwilket redan kl. 7 nära fyllde salen oc) sedan ytterligare tillwexte få att det fan antagas uppga till 1,500 å 2000. J midten af salen war anbragt en estrad, å bwilken br Blanche såsom ordförande tog plato oc) inledde förlhands lingarna med ett tal, hwilket redan i början af den anis merade församlingen afbröto mid nämnandet ar Garibal: dis namn med tre stormande hurrarop och handblappnins gar, utbrytande likasom efter föregående aftal, hwilket naturligtwis ide Fan hafwa egt rum. Denna bfaktiga stämning fortfor under hela aftonen och fällan har näs got auditorium spelat en få aktiv role wid afhörande ar tal. Hr B:s harang innehöll en rikt färglagd apotheos öfwer hjelten med erinran om hand dater och fjeltupps offring samt med bjerta sammanställningar och bilder. Bland annat liknades han wid swenska historiens Engels brekt. Usven wi ha haft en Garibaldi, lika högsinnad och lika belönad, yttrade talaren. Hr B. slutade med ett af församlingen tre gånger upprepadt lefwe för Sa: ribaldi och framställandet af förslag om afsändandet af telegramm om festen och en adress till Garibaldi. Mag. Sohlman erhöll derefter Ordet och yttrade fig icke inftämma med dem fom möjligen af någon missledd blygsam föreställning om wårt lands obetydlighet kunna finna Sweriges inblandning uti Jtaliens angelägenheter olämplig — församlingen protesterade emot att blijwa ansedd för att hysa en sadan tanke — och trodde talaren att werlden, som wet att swenskarne kämpat minneowärda strider för friheten oh alldrig egennyttigt uppträdt för att bereda träldom åt andra folk, af detta skäl skulle lägga någon betydelje wid hwad fom härifran höres. Den förra opinionoyttringen från Swerige till Jtalieno förmån hade i ett skickeljedigert ögonblick warit af nytta för detta land och indirekt bidragit att förhindra de hos cus pecus, fom man haft att förwänta af en kongress för de italienska angelågenbeternad ordnande. Tal. föreflog att den afsedda adressen ide skulle fändad till italienska regeringen utan till den frejdade hjelten sjelf samt att def författande skulle uppdragas ät ett antal komiterade. fwen detta tal afbröts ofta ar högljuda bifallovitringar. Kongl. sekreteraren Teremeden höll ett wältaligt och klingande föredrag, hwari han ordade om namnet Saris baldi, hwilket ljudat öfwer werlden förem en jegersång; gjorde sammanställningar med Maccabeerna bod judarna, Epaminondas hos grekerna oh Gustafj Ericsson Wasa hos swenskarna. — Det war icke ensamt krigareno, tegerhjel: tens ära, ehuru han kunde såsom Cefar säga: Jag fom, jag såg och segrade, det war ett Helt lif, egnadt åt hans folks befrielse. Må man skicka en warm och wördnadös full helening till Jtaliens fångne befriare, till honom som icke är någon konung, någon furste, men en man, en man i ordets bästa bemärkelse. Lejwe Garibaldi! Wäldiga bifalleyttringar interfolierade talets perioder och heliade dess slut. Hr Sohlman förestälde sig, att man i en jådan adress borde uttala att det swenska tolket, fom med de warmaste sympathier omfattat. Italiens fränvanden för fin frihet och sjelfständighet, tillika med entusiastisk beundran jöljt Jtaliens främste bjelte, hans kamp och bedriiter, hand hjeltemodiga förswar för Mom, vane underbara bragder i öfre Jtalicu, hans ännu underbarare cröfz ring af Båda Cicilierna, och att der icke blott med oförminskad, utan med stegrad entusiaom omfattar honom nu, då ban för fin rena och glödande jsosterlandekärlet blifwit lönad med lidandet och martvrskapet; samt att man till slut skulle uttrycka den önskan, ate hans lif måtte bli besparadt åt Ftalien och att ban inart måtte få den hugnaden att fe Rom utrymdt af de främmande lands knektarne oc) erkändt såsom Jtaliens hufwudstad. Då det år jwårt att i få stor förjamling fom denna diskutera ordalagen i en sådan adref, föreslogs att det måtte upps dragas åt en Ffomite att på mötets wägnar uppsätta och afsända en sådan adress ot genom densamma bringa allas wår helosning till ti dehwarswets störste, renaste och ädlaste Q. ä