spränga ditåt, liksom för att recognoscera, men då de warseblefwo likwagnen och bakom denna de begge Padre i bärstolen, wände de hastigt om med fina hässar och jar gade twärs öjwer fälten sasom gripne af en panife förs skräckelse. En annan gång, då man hade gjort halt i ett wärdshus wid wägen, för att derstädes taga nattqwarz ter, blefwo de resande förskräckta då om aftonen plötsligt en hel ryttareskara utsåg samma enstaka wärdshus till sitt nattläger, och i början syntes icke obenägna att ut: plundra köpmannens karavan; men Då de bewäpnade tje narne, i banditernas närwaro, skarpladdade fina gewär, funno de sednare likwäl rådligast att afstå från sitt föres hafwande, och åtnöjde fig med en present, fom Hr Laroix friwilligt tillbjöd dem. Några midare anledningar till oro förekommo alldeles icke, och resan git öfwer all förs wäntan lyckligt tills åttonde dagen, då man åter gjorde halt på ett afstånd af tolf till fjorton timmars wäg från Veracruz. Resenärerna kände fig nu icke litet lugnade, Då de woro få nära målet för fin resa och trodde fig wara temligen befriade från alla faror, då röfwarbanden, i närheten af de stora fäderna knappast wågade något anfall. De öfwerlemnade fig jaledes på aftonen nämnde dag mer än förut åt glädje, och den rika köpmannen bes fallde att öppna en af kappsäckarne, för att wederqwicka bela kavalkaden med det herrliga win fom han förde med fig i flaskor och krus. Till och med wärdohuswärden utes slöts ice, lika få litet fom en främling, hwilken för en fort stund sedan likaledes hade anfommit till häft och fis git af wid wärdehuset. Denna höflighet Hade naturligt wis till följd att fremlingen och Hr Laroir snart blefwo fördjupade i ett samtal, i hwilket äfwen Padre Theodosio deltog. Fremlingen berättade om ett och annat och wisste gifwa noga besked om trakten, ywilket äfwen war