gå, erkebiskop Lindbloms förklaring skall fom egentlig läs robok, d. w. s. handledning derwid, begagnad, samt Lutz hers lilla katekes såsom en lämplig sammanfattn ing af lärostyckena föreläggas till utanläsning, möjligen jemte de hufwudsakligaste bibelspråken. Utanläsningen af så wäl Lindbloms som hwarie annan förklaring ef Luthers lilla katekes år således obehöflig och ändamålslös, på samma gång den står i den bestämdaste strid mot få wäl Luthers åsigt i denna fak, fom mot den i wår kyrkolag tydligen påpekade underwisningsmetod. Men den är ej blott obehöflig och ändamålslös, den är äfwen skadlig. Den första underwisningen är i detta ämne, så wäl som i hwarje annat, swår och mödosam. Skulle äfwen det förfaringssätt, fom wi i öfwerensftäms melse med kyrkolagens antydning här ojwan förordat, wid en samwetsgrann tillämpning befinnas ej allenast ändas målsenligare, utan och lättare och mera lifwande, än det af erkebiskop Lindblom i hand erinran för skollärare för reskrifna, få måste dot erkännas, att detsamma fordrar stor ansträngning och ett ej förtröttadt nit. Många finnas till och med, fom anse alla dylika bemödanden fullfomligt fruktlösa, fom anse allmogens och den mindre bemedlade klassens barn få Helt och hållet sakna mottaglighet för ifrågawarande ämne, att de uppgifwa allt hopp att bis bringa dem en fund tanke i dit hörande ting. Men was re fig att man bäfwar för ansträngningen, eller att man anser mödan fruktlös, mi lemna detta derhän, den als männast förekommande metoden är dock den, att man låter utanläsningen föregå förklaringen. Ja, ej nog dermed, man uppskjuter äfwen denna sednare längre eller fortare tid, för att låta fattningsgåfwan tillräckligt mogna för def mottagande. Att de ej äro få, fom få göra, det har wäl en bedröflig erfarenhet lärt of, men ett märkes ligt bewis bland många hafwa wi funnit, såwida wifats tat meningen rätt, i förordet till den i öfrigt få särdeles utmärkta katekesförklaringen af J. C. Flodman, hwilken blifwit af K. M:t belönt med högsta priset bland täflingös skrifter för folkskolor och folkskollärareseminarier. Der yttras: Erfarenheten har nogsamt wisat, huru det mest samwetsgranna bemödande, att bibringa menighetens barn en någorlunda klar och lefwande uppfattning af wår hes liga kristendomelära, i de flesta fall blifwer fruktlöst. Hafwe wi ide alle funnit huru den enklaste wår förklas ring af den anbefallda läroboken, snart sagdt i bästa häns delse, blifwer blott en ny minneslexa, ofruktbar för för: stånd och hjerta, wanligen glömd om några år! Ömwars före? Emedan barnets tankekraft fällan förut har warit fatt i någon den ringaste sjelfwerksamhet och emedan det saknar öfning och förmåga, att fjelf i tankar eller ord upplösa det i minnet inpräglade, samt ändtligen emedan dess ordbok i modersmålet inskränker sig till de, i det dagliga lifwets erfarenheter, wanligast förekommande fons kreta begrepp. Författaren ger derföre följande råd: 7Tidig utanläsning år nyttig och nödwändig, endaft ders wid fom ett oeftergifligt wilkor iakttages, att barnet eger full färdighet att läsa rätt i bok, samt lärt fig att mid läsning anwända skiljetecknen. Förr må ide barnet läsa ett ord i katekesen, hwarken innan eller utantill. Bibeln och katekesen äro inga abecs oh stafningsböcker. — Hög ljudd uppläsning af lexan bör föregå all öfwerläsning. Sedan wåra folkskolor hunnit att werka hwad de i förssa rummet böra, kunna wi hoppas att alla barn wid 8, sist wid 9 års ålder, läsa wäl i bok. Då widtager utan: läsningen af katekesen i bredd med första kursen biblisk historia, utan anspråk på annan själsförmögenhet än mins net. Wid 12, sist mid 13 års ålder bör barnet säkert kunna katekesen utantill. Då, men icke förr, är tiden inne att taga till hjelpredan, det är, börja förklaringen af det utanlästa. När en få samwetegrann Eriftendomöå: lärare, och det i ett få wide spridt och med rätta högt tärderadt arbete, uttalar en sådan åsigt, få torde mi res dan deraf kunna sluta, att den nakna utanläsningen un: der de till inhemtande af kristligt wetande för lefnaden få wigtiga barndomsåren är det wanliga underwisningss sättet. (Forts.)