Angående Representationsfrågan. Borgare-Ståndets skrifwelse till Konungen: Stormättigste ollernådigste Konung! Att den swenska tiksdagen ide emotswarar folkets rättmåtiga anspråt på ett sådant deltagande i de allmånna angelägenbeterna, som utgör ett geundwilkor för samhällets ändamålsenliga utweckling och rättst illsåndets betryggande, är en öfwertygelse, fom alltmer rotjäster fig i folketo medwerande. Lifligast framståt denna brist och behofwet af dess afhjelpande för dem, fom blufwit kallade att inom den närwarande ståndsrepresentationen och dess fördelningar werka för det allmänna. Det är denna öfwertygelse och wissheten att uttrycka nationens önskan, fom föranteder borgareslåndet, att hos Eders Kongl. Maj:t underdån igst anhålla om nådig medmerfan till winnande af en ombildning af representattonen, hwaraf nödwändigheten warit insedd redan mid början af innewarande statlsskick, och fom sedermera under ett halft århundrade städse blifwit allt högljuddare påkallad. Omjånget af en sådan begäran och swårigheten att uppfylla den på ett tillfredsflälande färt funna ide förbife8, och borgareståndet skulle twetat att dermed nalkas Eders Maj:t, om icke på samma gång någon ledning ur det förflutna wore att hemta för de allmännaste grunddragen af en önskwärd förändring. Vorgareståndet anhåller underdånigst att i detta afseende få återkalla i minnet att 1809 års grundlagsstiftare, genom sitt enhälliga bifall till dåwarande konstitutionsutskotts betänfande af d. 24 Maj 1810, uttalade den tanken, att den lagfliftande maktens fördelning i fora stånd med särskilda korporationsrätzighetet och derpå grundade anfpråf, då den i många fall förorsatar brist på tillräcklig upplysning mid ärendenag afgörande sones egentligen wara gjord blott för bewakandet och bibebällandet aj sätskildta intressen, och således få mycket fom mösligt twockes aflägsna den förening till gemensamt nyttiga ändamål, fom bör wara afsigten med all god tagftiftning. Att denna teori också funnits af erfarenheten bekräftad, och att man således ej kunde undgå att erkänna, att uti ståndsJördelningen låg flörre delen af anledningarne till det missförständ, det uppehåll och den oordning i ärendenas gång, ländtligen till de ståndstwister, fom få ofta söndrat nationer, iTskatat samhällsordningens grundwalar och tullstörtat statoförförfattningen ; att det är med betraktande af såwäl theoriens, fom erfarenbeten8 anwisningar, fom man måsle anse frågan om en reiptesentattonsjsörändring böra afbandlas i hela def omfattning, och) förslaget derom böra byggas, ide på sådana jemfningar, som blott skulle göra det til ett lappwerk, utan på grunder af allmän rätt, i förening med allmän säkethet, och att det förjta wilkoret mid en reptesenta tionsjörändring skulle mara, att alla swenska medborgare, utan åtskilnad af stånd, rxorken eller lefnadesätt, skulle wara berättigade att deltaga i mwalet af nationens befullmärtigade för wården af dess lagfliftining, och att utöfningen af denna walrättighet skulle endast bero af egenskaperna af bofast, oberoende och fullmyndig, fom lanses erforderliga för samhället, til borgen för brufet aj en fådan rättighet. Sådana woto de grundsotser, fom 1809 års lagstiftare wille lemna i arf åt fina efterfommande, då nödwändigheten att ifrån det förutwarante upplösningstillståndet i sötsta rummet återtomma till en stadgad samhällsordning, twingade dem att för tidsädet bibebålla håndtnrättningen och (lemna ombildningen detaf åt fromtiden. Att representationsfrågan under de närmast påföljande riksdagarna icke tom till någon allwarligare behandling, förklaras af Swerges werktsamma deltagande i den allmänna europeiska kabinettspolititken med deraf söljande trig, äjwensom af samhällets behof att återbemta förlorade krafler efter ansträngningarne för rikets förswar och räddning. Men i den mån erfarenheten utöfwat sin inwerkan på allmänna tänkesättet, och nationen Fommit i tulfäde att offentligen uttala silt omdöme, har detta utfallit i full öfmerenSjtämmetfe med 1809 års ständers. Härom vittna, ibland annat, de talrika, af flera tusen anfedda och bildade medborgare, såwäl t hufwudstaden fom i landsorterna, år 1834 till Kongt. Maj:t ingifna underdåniga anföfningar om erhållande af nådig propofition till ritets sländer till förbättring i representattionssältet. Ud dessa petitioner erinrades, att de ståndsförfattningar, fom i näslan hwarje a; Europas tand, der någon del i lagstiftande matten warit folfet medgifien, utgjort grundwalen för def teprefentatton, hade utgått ur förflutna tiders samhällsförhållanden j men att dessa förhållanden upphört; att forporationerna måst mifa för staterna; att menniskan uppwuxit till en medborgare ide sednare, i stället för att wara blott ståndobroder i de förra; famt att när följaktligen det rotfäste sarnas, fom dessa författningar tilltörene egt i folfet8 seder, täntefätt och öfriga lefnadsomständigheter, de endast qwarsitå fåfom toma och tryckande öfwerlefwor af en redan jörbigången bildningsgrad. De bemödanden, fom under den sedan förflutna tiden, såwäl mid rifödagarna fom utom desamma, uppenbarat fig för att erhålla en tepresentattonsreform på den hufwudgrund, fom 1809 åis lagstiftare wille lägga; ridderskapet och adelns mid en rikodag fattade beflut, att adelemannens sjeliskrijwenhet såsom redresentont borde upphöro, ärwensom regertagens dettagande ifretormens sat genom det år 1848 framlagda representarlonsförslog; ett deltagande, derå förnyade anföfningar från landets fpridda delar icke torde hafwa saknat inflotande; allt detta ligger få nära mår tid, att det icke beböfwer utförligare åtetkallas to minnet för att ådagalägga, hurusom behofwet af representattonssäntets ombildning åswen af stotomakietna sjelfwa blifwit ettändt såsom en oaimislig angetägenhet. ö Alla dessa omständigheter giiwa en grundad anledning att ide missttössa om möjligheten att på grundlogsenlig wäg uppnå det önskade målet, — om E. K. Mit wärdigas låta utatbeta och för nästtommande ritets ständet iramsägga ett förslag till representattonsteform, utgående från samfälda mal tnom alla sambällsklasser utan afseende vå stånd eller orken, och